zovirax forsendelse sikkert

zovirax laveste pris sjekk

Om eksemet blir värre och man har kliat mycket kan huden bli grövre och vecka sig och man kan få sprickor och tjocka sårskorpor.

Hos mycket små barn är besvären vanliga på kinderna och i blöjområdet och från två års ålder brukar de sätta sig i arm- eller knävecken. Hos vuxna sätter sig oftast eksemen i ansiktet, runt ögonen eller på händerna. De flesta vuxna med atopiskt eksem har haft besvär även som barn.

Besvären förvärras ofta under de kalla vintermånaderna då luften torrare både utomhus och inomhus.

Att ha atopiskt eksem kan vara jobbigt och irriterande, men besvären går att behandla. För att dämpa inflammationen i huden och motverka klådan finns olika behandlingsmöjligheter som bestäms av eksemets utseende. Det är därför viktigt att träffa en läkare när man misstänker att man drabbats av atopiskt eksem. Den mest använda behandlingen görs med steroidfria krämer och receptbelagda kortisonpreparat.

Fet mjuksalva hjälper till att minska klådan som är den främsta orsaken till eksembildning. Huden bör smörjas in regelbundet, gärna flera gånger om dagen, för bästa effekt.

Immunhämmande steroidfria krämer kan användas för att behandla både vuxna och barn från 2 års ålder med lindrigt till måttligt svårt atopiskt eksem. Krämen kan smörjas i ansiktet och på halsen och verkar genom att göra hudens immunförsvar mindre aktivt, vilket leder till minskad irritation i huden.

För att motverka inflammationen kan man smörja in eksemet med kortisonkräm eller salva. Mild kortisonkräm finns att köpa receptfritt på apotek, men om dessa inte hjälper bör man kontakta läkare för förskrivning av starkare kortison eller alternativ såsom calcineurinhämmare.

Solljus och solarium kan ha positiv effekt på eksemen och det finns även hudkliniker som erbjuder alternativa former av ljusbehandling (UVB eller PUVA).

Eksemliknande förändringar och klåda kan i vissa fall bero på skabb. Om du vill läsa mer om skabb finns det information på 1177 Vårdguiden.

Nya undersökningar om honungens hälsosamma verkan

Det finns åtskilliga böcker som beskriver honungens förtjänster och propagerar för dess många goda egenskaper och användningsområden. Alla påvisar honungens medicinska betydelse sen antiken, dess tillämpning som läkemedel hos de gamla egypterna, assyrierna och kineserna och hur berömda läkekunniga som Hippokrates (460 - 370 f.Kr.) och Paracelsus (1493-1541) använt honung som botemedel. De flesta av dessa publikationer har dock det gemensamt att de förkunnar honungens ansenliga läkekrafter utan att grunda sig på fakta. Idag finns det emellertid åtskilliga vetenskapliga undersökningar som bevisar honungens hälsosamma verkan
Medan man i medicinens början övervägande lät sig ledas av erfarenheter i valet av behandlingsmetod, förlitar man sig idag alltmer på resultat av vetenskapliga undersökningar. Med anledning av diverse felkällor måste idag olika studier genomföras för att man med statistikens hjälp skall kunna fastställa om en medicin är verksam och säker. Även försäkringskassornas kostnadsersättning bestäms alltmer beroende av ifall nödvändigheten av en viss åtgärd är grundad på vetenskapliga undersökningar eller ej.

Honung vid behandling av sår
Att behandla sår med honung blev omodernt i och med utvecklingen av antibiotika. Idag, då man får mer och mer problem med antibiotikaresistenta bakterier, går honungsterapin mot sin renässans.
Både laboratorieundersökningar och kliniska studier har bevisat att honung uppvisar ett brett antibakteriellt spektrum. Dessutom har den ingen ogynnsam inverkan på den skadade vävnaden. Förutom sin antibakteriella verkan understödjer honungen en snabb rengöring av såret, så att obehagliga lukter försvinner. Den fuktiga miljö som honungen ger upphov till påskyndar dessutom läkningsprocessen. Dessa infektionshämmande egenskaper reducerar även smärtor, svullnader och varbildning. Med honung läker sår dessutom med mindre ärrbildning som följd. Med anpassad förbandsteknik kan man också lösa de flesta tekniska problem som uppstår vid användandet.
Honungens värde i svåra situationer påvisas även i en nyligen publicerad studie, i vilken man undersökte 40 patienter med terapiresistenta sår (ulsterationer) på benen. I samtliga fall hade konventionella åtgärder varit utan resultat. När man så började använda honung i behandlingen, minskade ulsterationema i storlek inom 12 veckor, lukten avtog och patienternas allmänna situation förbättrades. Följaktligen accepterade patienterna villigt behandlingen. Även vid hudtransplantationer visade sig en gasbinda täckt med honung vara mycket bra. I en studie omfattande 80 patienter, som fick olika vanliga behandlingar efter hudtransplantation, var honungsbindan lika effektiv som ett modernt hydrokolloidförband.
Tittar man på föreliggande fakta verkar en behandling med honung i det stora hela vara mycket gynnsam -kostnadsmässigt såväl som behandlingseffektivt. Industrins intressen, men kanske även rädsla för infektioner orsakade av den sporbildande bakterien Chiostridium Botulinum, som kunnat påvisas i honungsprover och som i några enstaka fall lett till botulism hos småbarn, har hindrat att denna behandlingsmöjlighet kunnat slå igenom i industrinationerna.
Här bör även anmärkas att man hittills inte kunnat påvisa något fall av botulism till följd av användning av honung vid särbehandling; detta trots att honungsterapin på grund av ringa omkostnader och mycket goda resultat har en stor utbredning i tredje världen.
Undersökningar har dessutom visat att man kan sterilisera honung med hjälp av strålning utan att den förlorar sina antibakteriella egenskaper.

Honung till förebyggande av ärrvävnader
Efter operationer i bukhålan bildas i vissa fall ärrvävnader (vidhäftningar eller adhesioner) till följd av skador på bukhinnan. Dessa kan sedan leda till allt ifrån olika besvär (smärtor) i magen till tarmvred eller kvinnlig ofruktbarhet.
Av denna anledning är man idag på jakt efter möjligheter som kan förhindra dessa vidhäftningar. Man har i djurförsök testat olika medel, varav honung är ett. Experiment på 40 försöksdjur visade tydliga fördelar med användandet av honung vid operationer i bukhålan.

Honung för tänderna
Efter att andra studier hade visat att Manuka-honung inte orsakar karies fick 30 frivilliga antingen tugga på en honungsimpregnerad läderbit eller ett sockerfritt tuggummi. Efter 21 dagar kunde man fastställa att gruppen som fått honungsbehandlingen hade färre
blödningar i tandköttet och uppenbart i mindre beläggningar på tänderna. Därmed kan viss honung med fördel användas i behandling av inflammation på tandköttet.

Honung vid hudsjukdomar
En blandning av honung, olivolja och bivax (förhållande 1:1:1) testades framgångsrikt i olika studier på människor med hudsjukdomar, framförallt sådana som orsakades av svampangrepp. I en av studierna botades 86 % och i en annan runt 70 % av deltagarna.
En liknande studie gjordes på 39 patienter med neurodermit (Lichen simplex; en form av kroniskt eksem) och psoriasis. Den ena kroppshalvan smordes in med ovan nämnda blandning och den andra kroppshalvan med ovan nämnda blandning med kortisontillsatser. Studien visade att honung-olivolja-bivax-blandningen ledde till en förbättring hos 80% av patienterna med neurodermit och 63 % av patienterna med psoriasis. I andra fall kunde man minska dosen av kortison.

Honung och blodfetter
Nyligen genomfördes en annan undersökning med syfte att kartlägga Honungens inflytande på blodvärdena i jämförelse med olika sockerarter,och konstgjord honung. Studien visade att runt 75 g honung (till skillnad från socker och konstgjord honung) sänkte både kolesterolvärdet (framför allt LDL-kolesterol) och blodfetts värdet.

Honung vid mag- och tarmsjukdomar
Åtskilliga undersökningar på djur har visat att honung effektivt skyddar magsäcken mot alkohol men även mot biverkningar av vissa mediciner som angriper insidan av magsäcken.
Honung kan också hämma de bakterier som orsakar magsår (helicobacter pylori) och skulle därför kunna få en stor betydelse vid magsårsbehandling. Även vid behandling av tarminfektioner skulle honung kunna spelaen viktig roll.
Här visade undersökningar på djur att honung givet oralt eller analt hade en skyddande effekt på tarmslemhinnan, som enkla sockerlösningar inte förmådde åstadkomma. I ett annat experiment visade sig honung lika effektiv som kortisonderivat. Eftersom de vanliga behandlingsmetoderna av tarminfektioner ibland är svåra att genomföra, vore kliniska studier inom detta område meningsfulla.

Honung vid tumörer och virussjukdomar
I djurförsök har man även kunnat fastställa en aktivitet mot cancerceller i urinblåsan. Tumörcellerna kunde påverkas positivt, dvs minskade i antal, då en honungslösning sprutades in i själva tumören.
Experiment har dessutom visat att honung är verksamt mot röda hund och herpesvirus. I en aktuell studie av munblåsor (Herpes labialis) och genital herpes visades sig en lokal behandling med honung vara än verksammare än standardbehandlingen med acyklovir.

Slutsatser
Honung är en substans som är mångsidigt användbar. Den är inte bara nyttig i den dagliga kosten - den kan även bidra till människans hälsa.
Ovanstående korta översikt bevisar att även om man tidigare inte skänkt temat honung och hälsa speciellt mycket vetenskaplig uppmärksamhet, så har man de senaste åren genomfört flera undersökningar, delvis även på människor.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att honung kan vara till stor hjälp vid behandling av sår, speciellt i svårare situationer. Honung är även med sannolikhet intressant som stöd i strålningsterapin, speciellt som industrin knappast erbjuder liknande alternativ. Även vid hudsjukdomar verkar mixturer innehållande honung vara motiverade. Det är dock önskvärt att man i framtiden genomför ytterligare kliniska studier inom detta område.
Även vid mag- och tarmsjukdomar och beträffande blodfettsvärden synes vidare kliniska studier meningsfulla och viktiga. Man borde också forska vidare i honungens eventuella helande verkan vid tumörer.
Dessutom kan man betrakta honung vid behandling av munblåsor som möjligt alternativ till andra, vanligare behandlingar.
En viktig uppgift för kommande studier blir att fastställa vilken sorts honung som lämpar sig bäst vid varje behandling. Vidare borde medicinska kvalitetskrav fastställas, så att behandlingarna kan genomföras målinriktat och med optimalt resultat.
Det skall dock även sägas att ovanstående fakta inte vill uppmuntra till att på eget bevåg använda honung som alternativ till etablerade behandlingsmetoder utan samråd med läkare. Patienter med mag- och tarminfektioner eller förhöjda blodfettsvärden kan naturligtvis prova på att öka sitt dagliga intag av honung. Dock bör man då vara medveten om de få problem som kan uppträda, såsom botulism (som dock hittills endast drabbat spädbarn) och framför allt allergiska reaktioner.

KARSTEN MUNSTEDT, Universitätsklinikum, KlinikstraBe 32, D-35392 GieBen
Artikel är översatt från tyskan av Mia Mårtensson och utkom i original i tidningen ADIZ (Allgemeine Deutsche Imkerzeitung) Nr 11 - 2005.

Hensikten med behandlingen for de fleste pasienter med kronisk hudsykdom er ikke kurasjon, men bedring i fysisk, emosjonell og sosial funksjonsevne. Studier viser at pasientene ofte gir opp hjemmebehandlingen når følelsesaspektet tar overhånd. Resultatet av å oppleve det å ikke mestre kan være likegyldighet, utbrenthet, og opplevelse av nederlag og tap (3). Vanskeligheter med å gjennomføre egen behandling kan føre til reinnleggelser. Ved Rikshospitalet-Radiumhospitalet var tilnærmet 50 prosent av disse pasientene innlagt både i 2001 og 2002. Forskning viser at økt kunnskap om sykdommen og forskjellige behandlingsalternativer vil redusere usikkerhet og stress, som igjen kan forhindre forverrelse av sykdommen (4, 5). Undervisning er derfor en viktig del av behandlingen til pasienter med psoriasis, og kan føre til at raske reinnleggelser unngås.


Brosjyre på nett
For første gang har sykepleiere på alle landets hudavdelinger samarbeidet om å utarbeide felles informasjon for pasienter med psoriasis. Informasjonsheftet, som etter planen skal være klart i løpet av sommeren, er basert på en pasientundersøkelse hvor pasientene selv fikk spesifisert sine informasjonsbehov.
Det er ikke tidligere gjort en slik undersøkelse blant pasienter med psoriasis, inneliggende i sykehus, i Norge. Informasjonsheftet vil bli tilgjengelig på nettsiden til Faggruppe for Sykepleiere i Dermatologi, slik at alle sykepleiere som jobber med denne pasientgruppen får tilgang til dette. En arbeidsgruppe vil etter planen revidere heftet i forbindelse med det årlige Hudseminaret som arrangeres av Faggruppe for Sykepleiere i Dermatologi. Slik vil informasjonsheftet bli sikret en jevnlig oppdatering.

Mangler kunnskap
På Rikshospitalet-Radiumhospitalets Hudavdeling følger sykepleierne et fastsatt opplæringsprogram til pasienter med psoriasis. Opplæringsprogrammet inneholder informasjon om hvordan pasienten kan behandle seg selv hjemme etter utskrivelse. Opplæringsprogrammet har lite fokus på det å leve med en kronisk sykdom. Ved innleggelse er de fleste pasientene underbehandlet og trenger mye lokalbehandling i form av bad og smøring. Det kan synes som om pasientene behandler seg selv i mindre grad enn forventet. En undersøkelse fra 2004 viste at pasienter med psoriasis hadde størst mangler i sin kunnskap om hva som forårsaket utbruddene, og de visste også lite om hvordan de selv kunne forebygge nye utbrudd (6).
Målet med denne studien var derfor å få innsikt i hva pasientene trenger av støtte, opplæring og informasjon for å kunne utføre behandlingen og mestre sin sykdom i best mulig grad etter utskrivelse. Prosjektet er en kvalitativ studie, hvor intervju ble brukt som metode for innsamling av data. Pasientene ble intervjuet mens de var innlagt for behandling av sin psoriasis på Hudavdelingens sengepost, Rikshospitalet-Radiumhospitalet. Utvalget var begrenset til pasienter med Psoriasis Vulgaris og pasienter med Psoriasis Athropati.


Underbehandling
Alle pasientene uttrykte begeistring i forhold til at et nytt informasjonshefte skulle utarbeides. Pasientene følte de ble tatt «på alvor» når de på denne måten selv fikk bestemme hva heftet skulle inneholde. Flere uttrykte en positiv forventning til det å bli innlagt på Hudavdelingen for å få behandling. I litteraturen kan man derimot lese at pasienter opplever økt livskvalitet hvis de kan opprettholde en så normal livsførsel, og en så normal hverdag som mulig. Disse funnene viser at denne pasientgruppen har så alvorlige utbrudd at de trenger sykehusinnleggelse, og at innleggelse i sykehus oppleves som positivt og avlastende. Som sykepleier kan det være vanskelig å forstå hvorfor pasientene ikke smører og behandler seg i større grad hjemme. I undersøkelsen kom det fram at de fleste pasientene opplevde at de hadde problemer i hverdagen når de fikk sykdomsutbrudd. Fysiske problemer var vanlig. Flere pasienter uttrykte at «alt stresset med behandlingen» førte til at de hadde lyst til å gi opp, og de følte seg hjelpeløse og apatiske. Det var vanskelig å finne motivasjon til å kunne behandle seg selv nok hjemme, og det var lett å bli deprimert. Pasientenes utsagn støttes av forskningslitteraturen hvor det er beskrevet at pasientens følelsesdimensjon har betydning med hensyn til sykdomsutvikling og opplevelse av mestring. Stress i seg selv, kan også være en medvirkende årsak til forverrelse av sykdommen (3, 5, 7).
Flertallet hadde høye forventninger til hvor hudfriske de ville bli i løpet av innleggelsen. Dette stemmer overens med egen klinisk erfaring. Pasientene håper og tror de skal få være på avdelingen til de er nesten symptomfrie. De håper å slippe tidkrevende behandling etter utskrivelse, og forventer at de skal få en hurtig og vedvarende bedring av huden. Mye av dette er nok dessverre i dagens samfunn urealistiske forventninger. Grunnet økonomiske rammebetingelser og kortere innleggelsestid vil pasientene bare kunne være innlagt til en ser at sykdomsutbruddet er på retur. Utskrivelse skjer som regel når man har kommet fram til en behandling som en ser har effekt. Pasientene må videre fortsette denne behandlingen hjemme. Ut fra dette ser man at mange pasienter ikke får sine forventninger oppfylt under en innleggelse. Sykepleieren må derfor legge til rette for at pasienten oppdager egne muligheter i hverdagen, og tror på dem. Dette vil øke pasientens mestringskompetanse, og pasienten vil slik bli bedre rustet til å ivareta egen helse (8).

Vil vite mer
De fleste pasientene i undersøkelsen ønsket mer kunnskap om det å ha en kronisk sykdom, og informasjon til familien om det å leve med psoriasis. Undervisningen kunne fokusert mer på det psykiske ved å ha psoriasis, og flere ønsket å ha en samtale om det å takle å være kronisk syk. Pasientene poengterte at å fokusere på livskvalitet var like viktig som størrelsen på utslettene. Flere ønsket mer kunnskap om hva slags sykdom psoriasis er, hvordan sykdommen utvikler seg, om den er arvelig, og om tilleggslidelser som for eksempel psoriasis artritt. De fleste ønsket mer kunnskap om lokalbehandling, om behandlingsalternativer som finnes og som brukes på de forskjellige hudavdelingene i Norge. Det var et ønske om grundigere informasjon om kremer og salver, både når det gjaldt innhold, virkemåte og bivirkninger. Flere ønsket mer informasjon om systemisk behandling. Pasientene mente at hvis de kunne få muligheten til å tilegne seg mer kunnskap om de forskjellige medikamentene kunne de også føle seg mer delaktige i behandlingen, og slik føle at de kunne være i dialog med legen.

Praktisk bistand
Mange savnet informasjon om muligheten for behandlingsreiser. De fleste pasientene ønsket mer informasjon om hvilke rettigheter de har som kronisk syke. De savnet informasjon om støtteordninger. Det opplevdes som positivt å få snakke med sosionom under innleggelsen, fordi mange hadde opplevd lite kunnskap om sine problemstillinger hjemme på det lokale trygdekontoret. Pasientene ønsket også informasjon om hvilke instanser avdelingen samarbeidet med, som for eksempel sosionomtjenesten, prestetjenesten, og psykosomatisk avdeling.
Pasientene ble spurt om hvilke andre informasjonskilder de hadde. De fleste leste «Psoriatikeren», og så dette som en viktig kilde til informasjon, sammen med informasjon fra sin hudlege, fra internett og fra venner og bekjente. Pasientene ville derfor vite hvor de kunne søke mer informasjon. Det ble påpekt at det i dag er flere som også ønsker å søke informasjon på egenhånd. Pasientene ønsket at Psoriasisforbundets adresse, telefonnummer og internettadresse skulle være tilgjengelig i et informasjonshefte. Flere ønsket å vite hvor en kan komme i kontakt med, og snakke med andre som hadde de samme problemene.
Alternativ behandling ved psoriasis var det usikkerhet om, og pasientene ønsket å vite om dette eventuelt kunne brukes i kombinasjon med konservativ behandling. Det var også spørsmål om kosthold og psoriasis. Det kom frem et ønske om å holde seg oppdatert, og derav et ønske om informasjon om den forskningen som gjøres.

Informasjon om behandling
De fleste ønsket informasjon om hvilke behandlingsmetoder som finnes. Slik informasjon fører til at de kan ta stilling til de behandlingsforslagene som foreslås av legen. Slik kan pasientene selv aktivt delta i valget av behandlingen (6). Informasjon er også en rett pasientene har ifølge Lov om pasientrettigheter (pasientrettighetsloven) kap. 3. Pasientene er på grunn av den teknologiske utviklingen bedre informert enn før og forventer i større grad enn tidligere å få svar på spørsmål (4). Det kom frem et klart ønske om at et informasjonshefte skulle være grundigere, mer omfattende og mer interessant.


Fakta om psoriasis:
*Rikshospitalet-Radiumhospitalets Hudavdeling har 15 sengeplasser, og i løpet av et år innlegges 190-200 pasienter over 18 år med Psoriasis Vulgaris og Psoriasis Artritt (1).
*Rundt 2 prosent av Norges befolkning har psoriasis, og psoriasis er derfor en av de vanligste kroniske hudsykdommene i landet.
*6 prosent av pasientene er også plaget av leddsmerter; psoriasis artritt.
*Det finnes flere typer psoriasis, og sykdommen kjennetegnes ved økt celledeling i huden. Dette fører til desquamasjon (flass) fra hud og hodebunn. Negleforandringer og sårdannelser i intertriginøse områder (hudfolder) kan også oppstå (2).

Fakta om hudsamarbeidet:
Våren 2005 ble det dannet en samarbeidsgruppe av sykepleiere fra landets 5 hudavdelinger. Denne samarbeidsgruppen har nå utarbeidet et nytt og omfattende informasjonshefte, basert på undervisningstemaene som kom fram i en pasientundersøkelse året før.

Litteraturliste:
1. Pettersen E. Rapport omhandlende innleggelser ved Hudavdelingen, Rikshospitalet, i perioden 2001 t.o.m. 2002. Oslo: Rikshospitalet, 2003.

2. Fyrand O. Hudsykdommer- Diagnose, pleie og behandling. Oslo: Universitetsforlaget a/s, 1999.

3. Wahl AK. Å leve med psoriasis - det psykososiale aspekts betydning. Hovedfagsoppgave i sykepleievitenskap, Universitetet i Bergen 1992.

4. Olsen MN, Opdahl L. Pasientundervisning -slik pasienter og sykepleiere ser det, kapittel 2. I B. Johannessen (red). En reise i pasienters og sykepleieres verdener. Oslo: Tano Aschehoug, 1998.

5. Marrs R. Motivation -the key to control. Nurses’ role in treatment of psoriasis. Professional nurse 1991; 7(2):103-104,106,108.

6. Jankowiak B, Krajewska-Kulak E, Van Damme-Ostapowicz K, Wronska I, Lukaszuk C, Niczyporuk W, Baranowska A. The need for health education among patients with psoriasis. Dermatology Nursing 2004;16(5): 439-444.

zovirax receptacle

Na een verwonding van de huid kan enige tijd later een psoriasisplek ontstaan. Men spreekt hier van het Koebner-fenomeen. Het kan gaan om een schram, een verbranding, een irritatie door een chemisch product. In dit verband kan de frequente aantasting van knieën en ellebogen misschien verklaard worden door de beweging van de huid over het onderliggende been. Een gist die vaak op de hoofdhuid leeft zou aantasting van de hoofdhuid kunnen verklaren. Irritatie van de huid door schuren, transpiratie, en gisten bepaalt mee het ontstaan van Psoriasis Inversa (zie onderaan)

Bepaalde medicamenten kunnen psoriasis doen ontstaan of verergeren. De bekendste zijn lithium, bèta-blokkers, antimalariamiddelen, interferon, ontstekingsremmers en remmers van het angiotensine-converterend enzym.

Stress is eveneens een goed gekende uitlokkende factor. Aangezien psoriasis zelf ook vaak stress veroorzaakt, kan hierdoor een vicieuze cirkel ontstaan.

Keelinfecties veroorzaakt door bepaalde bacteriën (streptokokken) kunnen een uitlokkende factor zijn voor Psoriasis Guttata (zie onderaan). Ook andere infecties, zoals het HIV-virus zijn vaker geassocieerd met psoriasis.

  • Alcoholmisbruik, roken en overmatig gewicht:

    Hoewel bovenstaande factoren vaker worden gezien bij psoriasis, is het onduidelijk of het hier om een oorzaak dan wel om een gevolg van psoriasis gaat.

    De meeste mensen met psoriasis melden dat zonlicht op de huid de klachten doet verbeteren. Dit gegeven vormt dan ook de basis van de medische behandelingen met zonlicht: PUVA en UVB behandelingen (zie onderaan). Een kleine groep (ongeveer 5%) zegt dat de klachten juist verergeren door zonlicht.

    Net zoals veel mensen met psoriasis aangeven dat de klachten verergeren met koud weer, zeggen velen dat de klachten verbeteren bij warm weer.

    het is algemeen bekend dat baden in zout water goed kan zijn voor de huid.Het doel van een zoutwaterbad is het ontschilferen van de huid en de huid voldoende vochtig maken zodat licht en/of zalftherapie een beter effect hebben. Veel kuuroorden gebruiken zoute baden als onderdeel van de behandeling. Vooral het zoute water van de Dode Zee staat bekend om zijn gunstig effect op psoriasis. De Dode Zee heeft een speciale zout en mineralensamenstelling. Het zoutgehalte van het water ligt hierdoor veel hoger dan men kan bereiken met gewoon (keuken)zout. U kan uiteraard ook thuis zouten aan uw badwater toevoegen.

    Stress heeft een belangrijke negatieve invloed op psoriasisklachten. Daarom dat rust en ontspanning vaak een positief effect heeft op de symptomen.

    Het spreekt vanzelf dat uw huid baat heeft bij een goede verzorging.Bij psoriasis betekent dat vooral de huid vet houden. Neutrale vette crème en zalven zijn goed voor de psoriasis huid. Baden met badolie is ook goed. Tevens is het belangrijk voorzichtig met de huid om te gaan. Krabben en te hard wrijven is daarom uit den boze.

    Dit is de meest voorkomende lokalisatie waarbij de psoriasis aanwezig is in de vorm van hardnekkige schilferige plekken op de hoofdhuid.

    Bij Psoriasis Palmoplantaris is er een aantasting van de handpalmen en voetzolen.

    Bij psoriasis Inversa (ook wel eens intertrineuze of flexurale psoriasis genoemd) zijn er scherp begrensde rode plekken in de lichaamsplooien (liezen, oksels, onder de borsten, bilplooi, buikplooi). Opvallend is de afwezigheid van schildering door het weekmakende effect van het zweet.

    Bij deze vorm is het volledige lichaam door psoriasis aangetast.

    Bij ongeveer 50% zijn ook de nagels aangetast. Psoriasisnagels kunnen op verschillende manieren tot uiting komen: putjes in de nagel (‘vingerhoedsnagel’), nagelloslating (‘olievlekfenomeen’), een rode vlek die door de nagel heen schijnt (‘zalmplek’), verdikken of brokkelig worden van de nagel (nageldystrofie). In dit laatste geval denkt met vaak verkeerdelijk aan een schimmelnagel.

    Psoriasis vraagt om een aangepaste behandeling!

    “Er bestaat tot op heden geen behandeling die psoriasis geneest. Toch kan er heel wat tegen de symptomen van psoriasis gedaan worden. De klachten verbeteren bijna altijd door een behandeling, of ze verdwijnen volledig. Na afloop van de behandeling komen ze over het algemeen (na een tijdje) terug.

    De behandelingen zijn steeds gericht op de ontsteking, de verdikking van de opperhuid en de aanmaak van nieuwe bloedvaatjes.

    Net omdat de behandelingen onderdrukkend zijn en niet genezend is therapietrouw een essentieel onderdeel om een behandeling te doen slagen. Voor iedereen met psoriasis geldt dat hij of zij een manier moet vinden om de aandoening een plaats in het leven te geven. Leren leven met psoriasis is niet iets dat u in één keer doet: u blijft dat doen. Er zijn veel dingen die kunnen helpen bij het leren leven met psoriasis: praten met vrienden, lezen over psoriasis, bewuste keuzes maken over behandelingen en leefregels en deze volgen. Door op deze manier meer zorg te dragen voor uw aandoening kunt u meer grip krijgen op uw situatie.

    Psoriasis is ongeneeslijk, maar er kan toch veel gedaan worden om de klachten te verminderen. Hierin spelen de medische behandelingen een belangrijke rol. Toch kan u ook zelf heel wat doen om uw klachten onder controle te krijgen. Hier leest u hoe:

    Gezond leven is zonder twijfel voor iedereen belangrijk. Maar, voor een psoriasis patiënt is dit nog eens zo belangrijk. Waarom?

    • Een goede weerstand geeft minder kans op infecties. Infecties kunnen psoriasisklachten uitlokken.
    • Roken en teveel alcohol drinken zijn mogelijks een extra risicofactor bij psoriasis patiënten.
    • Wanneer u zich gezond voelt en daardoor beter in uw vel zit, leidt de vermindering van stress tot minder kans op psoriasis klachten.

    Wat kan u doen om gezonder te leven?

    • stoppen met roken
    • gezond eten
    • voldoende bewegen
    • afvallen indien nodig
    • goed omgaan met stress
  • Huidbeschadiging voorkomen:

    Als patiënten met psoriasis hun huid extra verzorgen door de huid soepel en gezond te houden, kunnen de klachten verminderen. Zo is het belangrijk om wonden te voorkomen. Een beschadigde huid is meer vatbaar voor infecties en dus ook voor psoriasis. Denk er dan ook aan beschermende kledij te dragen om verwondingen te voorkomen.

    Een huidbeschadiging kan ook het gevolg zijn van overmatig krabben bij de jeuk die vaak bij psoriasis voorkomt. Om zoveel mogelijk verlichting te krijgen bij jeuk zonder de huid te beschadigen door krabben, kan u de volgende tips volgen:

    • Huid goed verzorgen en zorgen dat deze niet uitdroogt.
    • Katoenen kleding dragen.
    • Huid koelen bij een acute jeukaanval.
    • Zweten vermijden.
    • In plaats van krabben bij jeuk kan men lichtjes wrijven of kloppen.
    • Geen wollen truien of andere stoffen die de huid kunnen irriteren.
    • Als u zichzelf krabt tijden de slaap, kan je katoenen handschoenen tijdens de slaap dragen.
    • De huid beschermen door een katoenen T-shirt te dragen met lange mouwen of de huid af te dekken met verband.
    • Droge lucht in huis vermijden.
    • De vingernagels kort en proper houden.
    • Geen wasverzachter gebruiken.
    • Bij hevige jeuk afleiding zoeken
  • Douchen en baden:

    Ook bij het douchen en baden kan u het best een aantal regels in acht nemen om ervoor te zorgen dat uw huid niet uitdroogt en met zachtheid behandeld wordt.

    • Sta niet te lang onder de douche en gebruik geen te warm water (30-32C).
    • Douche niet dagelijks.
    • Gebruik geen zeep.
    • Gebruik douche-en badproducten met een neutrale pH waarde (pH=5,5).
    • Gebruik (parfumvrije, eventueel medicinale) badolie wanneer u een bad neemt.
    • Een zoutwaterbad (ong. 500 gr per bad) kan gunstig zijn.
    • ook zemelen (500gr) toevoegen aan het bad is voor sommigen gunstig.
  • Basiszalven en crèmes:

    Een goede basiszalf houdt de huid soepel en zorgt dat die niet uitdroogt. Laat u zeker bijstaan door uw dermatoloog in de juiste keuze van een onderhoudszalf. Afhankelijk van uw type huid en conditie kan zij u bijstaan met een medisch overwogen advies.

    Voor cosmetica geldt hetzelfde als voor alle huidproducten: u zult moeten uitproberen wat voor u geschikt is. Wanneer u een product wilt gebruiken, is het goed eerst een beetje uit te proberen op een onzichtbare plek gezonde huid. Wanneer de huid na 1 of 2 dagen niet heeft gereageerd, kunt u het product in het gezicht uitproberen. Het is wel verstandig om met een klein beetje te beginnen en het product pas helemaal te gaan gebruiken wanneer het ook in het gezicht geen reactie geeft.

  • zovirax uden receptor

    Der kan tillige være ledgener, mens egentlig psoriasisgigt forekommer sjældent. Psoriasis er for langt de fleste en fredelig hudsygdom, og den smitter ikke fra én person til en anden.

    Selvom der kan være bakterier i de enkelte psoriasispletter, så er der kun sjældent infektion i huden, og der er ikke noget til hinder for, at personer med psoriasis får foretaget operationer.

    Skællene dannes, fordi overhudscellerne deler sig 6 gange så hurtigt som normalt. De enkelte celler når så ikke at modnes og danne det glatte overfladelag, som karakteriserer normal hud. Skællene er sprøde, og der kommer let blødning, hvis man bliver ved at kradse. Hurtig celledeling forbindes ofte med kræft, men psoriasis er ikke en kræftsygdom. Der er tale om en helt fredelig, øget celledeling.

    I forbindelse med den hurtige celledeling udvides hudens blodkar. Derfor fremtræder psoriasispletterne i reglen røde og irriterede.

    Immunsystemet er meget aktivt ved udvikling af psoriasis. Præcist hvilke faktorer, som aktiverer immunsystemet, er ikke kendt i detaljer. Den nye viden om immunsystemets medvirken til udvikling af psoriasis er basis for nye behandlingsprincipper med antistoffer (modstoffer).

    Der er i nogle familier en arvelig tendens til at udvikle psoriasis. Arvegangen er kompliceret, og det er langtfra sikkert, at ens børn får psoriasis, selv om man selv har det. Risikoen for, at et barn får psoriasis, hvis én af forældrene har sygdommen, er ca. 15%. Hvis begge forældre har psoriasis er risikoen 50%. Arven er bl.a. knyttet til visse vævstyper.

    Hudsygdommen findes over hele verden, men med varierende hyppighed. I Danmark har 2-3% af befolkningen psoriasis, dvs. 100-150.000 personer. Sværhedsgraden varierer meget, men langt de fleste har mild sygdom, med kun få pletter og kun udbrud i perioder af livet.

    Psoriasis ses sjældent i barnealderen. Hos de fleste kommer de første pletter i ung voksenalder, men en betragtelig del får først sygdommen omkring 50 års alderen. Meget tyder på, at forløbet af psoriasis er mere fredeligt, jo senere i livet, den opstår.

    De personer, som har arvet tendensen til at udvikle psoriasis, kan få udbrud af sygdommen i forbindelse med infektionssygdomme, specielt infektioner forårsaget af hæmolytiske streptokokker. Disse kan give anledning til halsbetændelse, evt. til infektion ved endetarmen hos børn. I forløbet af en sådan infektion ses jævnligt et stort udbrud af småplettet psoriasis, kaldet guttat eller dråbeformet psoriasis.

    Meget tyder på, at stressreaktioner kan forårsage udbrud af psoriasis eller forstærke eksisterende udbrud. Hos personer, som er under stort psykisk pres, er det derfor vanskeligt at gennemføre en effektiv behandling af sygdommen.

    Nogle medikamenter kan få sygdommen til at bryde ud. Det drejer sig om nogle malariamidler som klorokin- og hydroxyklorokin, lithium, som anvendes til behandling af psykiske lidelser og hjertemedicin som betablokkere. Der er dog mange med psoriasis, som kan tage disse medikamenter, uden der kommer udbrud af psoriasis. Man må sammen med sin læge afveje fordele og ulemper ved medicinen, hvis det er af stor betydning, at man får denne. Daglig indtagelse af store mængder alkohol kan ligeledes forårsage udbrud af psoriasis og samtidig betyde, at det er vanskeligt at opnå et tilfredsstillende behandlingsresultat.

    Fysisk påvirkning af huden med krads fra kæledyr eller planter kan fremprovokere psoriasis i de områder, der bliver kradset op. Tilsvarende kan vanekradsning af elementer f.eks. i nakken medføre, at disse er vanskelige at behandle.

    Værktøj som hviler i bestemte hudområder i hænderne kan medføre psoriasis på kontaktstedet, ligesom arbejde på knæ kan medføre stædige pletter på knæene.

    De fleste med psoriasis har glæde af sol og havbade. Hos få procent kan sol forårsage eller forstærke et psoriasisudbrud, som i så fald hyppigt viser sig på hænderne og/eller i ansigtet.

    Den enkelte psoriasisplet er meget skarpt afgrænset i forhold til den omgivende, normale hud. Pletterne er mere eller mindre rød. Der er afskalning, som kan variere fra så lidt, at det kun kan vises ved at kradse i huden, til massive skorper på de enkelte pletter.

    Psoriasis på albuerne (plaques)

    Psoriasis på overkroppen og armene

    Hos de fleste er der ingen eller kun moderat kløe, men enkelte med psoriasis er stærkt plaget af kløe. Et stort dagligt alkoholforbrug øger i reglen kløetendensen.

    Heldigvis er de hudområder, hvor psoriasis er mest almindelig, dækket af tøj eller hår. Albuer og knæ er de hudområder, som hyppigst angribes, men mange har tillige pletter i hårbund og på kroppen. Ansigt og hænder går i reglen fri, omend der kan være pletter i hårkanten i panden og bag ørerne.

    En speciel, småplettet form ses af og til hos unge, som har haft halsbetændelse forårsaget af streptokokker. Udbruddet kommer i løbet af få uger og kan dække store dele af hudoverfladen. Det er ofte det første udbrud af psoriasis, som viser sig på denne måde, og det virker skræmmende på de fleste, som får det. Heldigvis svinder et sådant udbrud efterhånden uden behandling, ellers er sol eller lysbade hos en hudlæge effektive behandlinger. Halsbetændelsen skal naturligvis også behandles.

    Der er negleforandringer hos mange personer med psoriasis. Hvis psoriasiselementerne findes, hvor neglen dannes (modsat den fri kant), falder skællene af og efterlader små huller i neglepladen (fingerbølprik), som kan sidde i grupper på neglene. Hvis psoriasis sidder under neglepladen, ses gullige pletter under neglen (oliepletter). Når neglen vokser ud, løsnes denne let svarende til oliepletterne, og neglen vil da fremtræde som delvist løs. Der kan også ses fortykkede negle og negle, som misfarves, fordi der trænger bakterier og svampe ind i de defekte negle.

    Negleforandringerne kan dels være skæmmende, dels kan de hæmme gribefunktionen ved arbejde med finmekanik, og der kan samles snavs og olie under delvist løsnede negle. Det samme gælder ved psoriasis på hænderne. Denne type psoriasis forværres af vådt arbejde, arbejde med olie og mekanisk belastende arbejde.

    Psoriasis i hårbunden er speciel ved, at håret holder på skællene, så disse kan samles til store skorper.

    Hos nogle findes psoriasis i indelukkede og varme hudområder som armhuler, under bryster, i navlen og i lyskefolder og mellem ballerne (invers psoriasis). I disse tilfælde ses skarpt afgrænset rødme, af og til med væsken, men sjældent med skæl. Invers psoriasis kan medføre svie og sekundær infektion i væskende hudområder.

    I specielle tilfælde viser psoriasis sig som små pusholdige hudområder, mest almindeligt i håndflader og fodsåler. Selvom sådanne udbrud ser ud til at være smitsomme på grund af pusindholdet, så er der ikke bakterier eller andre mikroorganismer til stede, så der er ingen smitterisiko.

    Mange med psoriasis har ledsmerter, men det er heldigvis kun få procent, som udvikler egentlig gigt med hævelse og destruktion af led. Læs mere om psoriasisgigt her.

    Diagnosen af psoriasis på huden stilles bedst ved at se på og undersøge huden. Hvis lægen er i tvivl om diagnosen, kan en lille hudprøve, som skæres ud af psoriasispletten, være til hjælp ved diagnosen.

    Der findes ingen blodprøver, som kan anvendes til at stille diagnosen psoriasis. Ved gigtsymptomer kan blodprøver være nyttige til at skelne psoriasisgigt fra leddegigt.

    Ved psoriasis i negle kan det være aktuelt at foretage svampeundersøgelse af neglen, da neglesvamp, specielt i tånegle, kan ligne psoriasis.

    Der findes mange midler til behandling af psoriasis. Man skal dog gøre sig klart, at da arven til at kunne udvikle psoriasis er den vigtigste faktor for sygdommen, så findes der ikke metoder til at fjerne den helt. Der kan være lange perioder i psoriasispatientens liv, hvor der ikke er udbrud eller meget få pletter og dermed ikke behov for behandling.

    Hvis man skal behandle, bør man gøre sig klart, hvad man gerne vil opnå. Kløe og andre gener kan være årsag til ihærdig behandling, eller der kan være æstetisk ubehag ved idelig dryssen på tøjet eller blodpletter på grund af kradsning i pletterne.

    Beslutning om valg af behandling omfatter også vurdering af besvær og ubehag ved smørebehandling, bivirkninger fra tabletbehandling og besvær ved mange lægebesøg, hvis der skal behandles med lys flere gange om ugen. Endelig kan prisen for behandlingen spille en rolle.

    hvordan man koeber flovent 110