diflucan piller ups

hvordan man koeber diflucan for thrush

Dagen avslutades med poster presentations, med 68 posters rörande allt mellan himmel och jord inom psykoterapiforskning. Eller vad sägs om: How Taiwanese women who refuse marriage seek for subjective and social identification; Weakenings and repairs in supervisory alliances; Quality assurance of treatment for personality disorders – a web based solution; How do anaclitic and introjective patients speak? Microanalysis of the words used by depressive and anxious patients throughout the therapeutic process; A clinical case study of a psychoanalytic psychotherapy monitored with functional neuroimaging; Classifying client laughter in psychotherapy eller How do insecurely attached patients become secure? A multiple case study with the patient attachment coding system?

Tags: Barn & Ungdom, Borderline, Borderline personlighetsstörning, effectiveness, Forskning, MBT, Mentalisering, Mentaliseringsbaserad terapi, Personlighetsstörningar, Psykiatri, Psykodynamisk forskning, Psykodynamisk psykoterapi, Psykodynamisk terapi, Psykologi, Psykoterapi, Terapi

Posted on 20 February 2014 by Karin Lindqvist

Länge har det varit kontroversiellt att diagnosticera personlighetsstörningar hos tonåringar. På senare tid har det dock kommit flera studier som visar att det visst går att diagnosticera på ett meningsfullt sätt. Personlighetsstörningar hos tonåringar är förknippat med låg livskvalitet, stora problem och höga samhällskostnader. Idag tänker man sig att tidig behandling kan öka chanserna till förbättring. Trots detta råder det stor brist på evidensbaserade behandlingar för denna population. Kognitiv analytisk terapi har jämförts med “manualized clinical care” utan signifikanta skillnader mellan grupperna, även om den första förbättrades snabbare. Dialektisk beteendeterapi har visats leda till färre slutenvårdsinläggningar och mindre avhopp än sedvanlig behandling, men utan skillnad avseende suicidförsök. För ungdomar med självskadebeteende och samtidig depression har MBT visats mer effektiv än sedvanlig behandling.

Hösten 2013 publicerades en holländsk pilotstudie på en mentaliseringsbaserad behandling för ungdomar med borderlinesymtom. I studien ingick elva ungdomar mellan 14 och 18 år, som hade mellan två och nio symtom på borderline personlighetsstörning (BPD). Åtta av de elva uppfyllde kriterierna för BPD och alla utom en uppfyllde dessutom kriterierna för minst en Axel I-störning. 73 procent rapporterade självskadebeteende och nära 20 procent hade under det senaste året försökt ta sitt liv.

Efter behandling rapporterade patienterna signifikant lägre symtombelastning, med en stor effektstyrka (d = 1.46).

Behandlingen som prövades var en högintensiv partiell slutenvårdsbehandling som varje vecka innehöll fyra gruppterapisessioner, en individualterapisession, en konstterapisession, en skrivterapisession, och en mentaliseringsbaserad kognitiv terapisession. Vidare hade alla patienter tillgång till psykiatrisk konsultation, socionom samt individuell coaching av en psykosocialt specialiserad sjuksköterska. Utöver detta var en familjeterapisession planerad var tredje vecka för att involvera ungdomens familj i behandlingen. Patienterna bodde på avdelningen fem dagar i veckan, gick i skolan ca tre timmar om dagen och bodde hemma under helgerna. Den terapeutiska miljön på avdelningen var organiserad enligt mentaliseringsprinciper: Till exempel var det relativt få regler jämfört med vad som vanligtvis finns på slutenvårdsavdelningar, och skötarna var individuellt orienterade snarare än grupporienterade. Medellängden på programmet var 11 månader med en maxtid på 12 månader.

Efter behandling rapporterade patienterna signifikant lägre symtombelastning, med en stor effektstyrka (d = 1.46). Därtill visade de stora förändringar i personlighetsfunktion med stora effektstyrkor på mått som självkontroll (d = 1.29), social anpassning (d =.70), identitetsintegration (d = 1.42) samt ansvarstagande (d =. 58). Vidare fanns en trend till förbättring avseende relationskapaciteter men den var inte signifikant (p = 0.067). Patienterna rapporterade vidare en stor och signifikant förbättring avseende livskvalitet (d = 1.11). Samtliga patienter utom en visade reliabel förändring avseende symtomatologi.

Dessa resultat är beaktansvärda särskilt med tanke på att detta var en tungt belastad patientgrupp vid behandlingsstart jämfört med normalpopulationen. Samtidigt ska sägas att resultaten, i linje med andra studier på liknande patientgrupper, visar att trots den intensiva behandlingen och de stora effektstorlekarna återgår inte patienterna till normalutveckling. Däremot menar författarna att ju tidigare interventioner, desto större sannolikhet att detta sker. Patienterna i denna grupp närmar sig normalpopulationen avseende personlighetspatologi vilket måste ses som ett väldigt uppmuntrande resultat.

Behandlingen var dock mycket intensiv och resurskrävande. Författarna själva menar att de funnit att detta inte var ett optimalt sätt att implementera MBT då det blev för känslomässigt intensivt för såväl patienter som behandlare. Idag rekommenderar de snarare en variant av MBT-A i öppenvård (mer i linje med Roussouw et al., 2013?) då detta torde leda till lägre känslomässig intensitet för både ungdomarna och behandlingsteamet. Forskarna avbröt därför denna studie i förtid för att fokusera på utvecklandet av en mindre intensiv form av behandlingen som fokuserar på de effektiva beståndsdelarna samtidigt som den minimerar de iatrogena effekterna (och som dessutom givetvis, vilket forskarna lustigt nog inte nämner, är betydligt mindre resurskrävande). Just nu utför de en större studie som prövar effektiviteten av en sådan MBT-behandling i öppenvård. Denna pilotstudie har trots implementeringssvårigheter bidragit till stödet för mentaliseringsbaserade behandlingsformer för ungdomar med komplex personlighetsproblematik och har säkerligen gett viktiga lärdomar till forskarlaget inför studien på MBT i öppenvård. Vi väntar med spänning!

Ska vi prata om sex? – Sexprat, normativitet och psykodynamisk psykoterapi. Gästspel av Calle Brunell och Jonas Pettersson

Posted on 07 April 2013 by Karin Lindqvist

Calle Brunell är psykolog och författare, Jonas Pettersson är psykolog och musiker. De arbetar för tillfället inom Barn- och Ungdomspsykiatrin i Botkyrka. Tillsammans håller de workshops om normer och normativitet.

Den som vill ta del av uppsatsen i sin helhet kan kontakta författarna på: callebrunell@yahoo.se eller jonaskarlpettersson@gmail.com

Denna text har även tidigare publicerats i Riksföreningen Psykoterapicentrums tidning Psykoterapi (dåvarande Insikten).

Från att ha varit centrala i den tidiga psykoanalysen har frågor om sex och sexualitet fått allt mindre utrymme i moderna psykodynamiska teorier. Även i terapirummet verkar dessa ämnen fortfarande svåra att närma sig. Är sex och sexualitet inte längre en självklar del av psykodynamiska psykoterapeuters verksamhetsområde?

Dagens västerländska samhälle beskrivs ofta som frigjort och öppet när det gäller sex och sexualitet. Man skulle därmed kunna föreställa sig att dessa områden inte längre är särskilt vare sig laddade eller problematiska för oss fria, moderna människor. Men uppenbarligen är detta inte fallet. Den västerländska kulturen framstår snarare som besatt av sex, och sprängfylld av motsägelser och konflikter kring vad sex är och borde vara.

Att repressiva regler kring sexualitet i många, om än långt ifrån alla, fall ersatts av förväntningar på sexuell utlevelse kan knappast betraktas som frihet, utan snarare som ett skifte från en uppsättning regler till en annan. Den sexuella frigörelsen i sig kan därmed bli en källa till skam, genom att den etablerar nya normer att leva upp till.

Den seriösa diskussionen om sexualiteten lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet.

Trots att media ägnar stort utrymme åt sex och sexualitet innebär det inte nödvändigtvis att man tar dessa ämnen på allvar. Tvärtom handlar det ofta om ett oreflekterat förmedlande av stereotypa normer och ideal. Den seriösa diskussionen om sexualiteten lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet. Här menar vi att psykologer och psykoterapeuter borde ha mycket att bidra med. Den psykoanalytiska rörelsen har en lång tradition av att intressera sig för sex och sexualitet, och är knappast känd för att undvika varken problematiserande eller komplexa resonemang.

Ändå beskriver många psykodynamiker att sexualiteten under de senaste decennierna fått mindre utrymme såväl i teorin som i den kliniska praktiken, och man anger en rad möjliga förklaringar till detta. Såväl objektrelationsteorin som ett betonande av den ”verkliga” relationen mellan terapeut och patient verkar kunna leda till att sexualiteten marginaliseras, men på två olika sätt. Ett objektrelationsteoretiskt synsätt förefaller ibland leda till att sexualiteten helt enkelt inte ses som så viktig att utforska. I det senare fallet handlar det inte om ointresse, utan om att detta område helt enkelt blir svårare att hantera. Så vilken plats har sexualiteten i nutida psykodynamisk teori och praktik? Hur bemöter terapeuter patienter som avviker från den heterosexuella normen? Och hur blir det för patienterna?

Så vilken plats har sexualiteten i nutida psykodynamisk teori och praktik?

Knappast någon skulle väl uppge något annat huvudsakligt skäl för att bedriva psykoterapi än att hjälpa sina patienter. Ändå har psykoterapiforskningen ägnat anmärkningsvärt lite uppmärksamhet åt just patienternas upplevelser. Det inom psykoterapiforskningen så flitigt använda begreppet evidens innehåller enligt Werbart (2007) tre parter: det vetenskapliga samhället som förväntas pröva kunskapsbasen, klinikern som ska koppla samman vetenskapen med sin erfarenhet, samt patienten med sin individuella kombination av problem, preferenser och föreställningar. Att evidensbegreppet under senare år reducerats till att vara liktydigt med randomiserade kontrollerade studier innebär därmed en stor förlust.

Flera saker har gjort oss intresserade av hur man pratar om sex och sexualitet i psykoterapier. I samband med ett projekt på Alla Kvinnors Hus förvånades vi över att psykoterapeuter i så pass hög utsträckning hänvisade sina patienter dit, då frågor om sex eller sexuella övergrepp aktualiserades i terapiarbetet. Borde inte terapeuterna själva vara kapabla att hantera dessa ämnen? Våra kontakter med personer verksamma vid RFSU-kliniken i Stockholm bekräftade bilden av sex och sexualitet som ämnen som terapeuter har svårt att hantera. Till detta kommer våra egna erfarenheter från psykologlinjen, där vi många gånger upplevt att sex och sexualitet skulle behöva få mer utrymme.

Borde inte terapeuterna själva vara kapabla att hantera dessa ämnen?

I arbetet med vår uppsats gjorde vi en uppdelning mellan sex och sexualitet. Med sexualitet avser vi sådant som könsidentitet, begär, och fantasier och drömmar med sexuellt innehåll. Sex syftar på mer konkreta sexuella erfarenheter, det som Shalev och Yerushalmi (2009) benämner ”ytlig” eller ”extern” sexualitet. Båda dessa begrepp är dock komplexa och mångbottnade, och varierar beroende på kulturell, social och historisk kontext.

Utgångspunkten för vår psykologexamensuppsats ”Ska vi prata om sex?” var enkel: vi ville undersöka patienternas upplevelser av hur sex och sexualitet behandlas i psykodynamisk terapi, och vi ville göra det genom att fråga patienterna själva. Vi genomförde sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer, och analyserade materialet utifrån en fenomenologisk ansats. Vi avhöll oss i stort sett från spekulationer kring våra informanters möjliga omedvetna motiv, motstånd eller liknande, utan strävade efter att hela tiden ligga nära våra informanters utsagor. Att våra informanters berättelser är subjektiva gör dem inte mindre sanna. Man måste dock komma ihåg att patientens perspektiv, liksom terapeutens, oundvikligen bara är en sida av historien. Vår analys resulterade i fem huvudteman: Pratbarhet; Initiativ & ansvar; Terapeuten och det sexuella materialet; Sexprat och den terapeutiska relationen; samt Normativitet. Vi kommer här att redovisa och diskutera ett urval av de fynd vi anser mest intressanta. För att göra materialet mer läsbart har vi gett våra informanter fiktiva namn.

En förutsättning för att the ”talking cure” ska kunna fungera är att viktiga ämnen faktiskt blir pratade om.

Vad får man egentligen prata om i sin terapi? En förutsättning för att the ”talking cure” ska kunna fungera är att viktiga ämnen faktiskt blir pratade om. Flera av våra informanter beskriver sex och sexualitet som svåra eller omöjliga områden att prata om i sina terapier, och många av dem upplevde också att deras terapeuter hade svårt att hantera dessa ämnen, en upplevelse som får stöd i tidigare forskning.

För flera av våra informanter verkar sexualiteten ha en central betydelse för den egna identiteten. Att prata om sex blir ett sätt att definiera vem man är. En av våra informanter, Hillevi, beskriver att hon var på sin vakt när det gällde hur hennes terapeut hanterade frågor om sex och sexualitet. Hon var uppmärksam på terapeutens reaktioner och vaksam mot övertolkningar, samtidigt som hon hade en önskan och ett behov av att prata om sex och sexualitet. Att sex och sexualitet är laddade ämnen innebär givetvis inte att man ska undvika dem i terapi. Tvärtom. Det är just denna laddning som gör det så viktigt att erbjuda en möjlighet att arbeta med dem.

”det är ju få saker som det ligger så mycket prestation i som sex, samtidigt som det ska vara så fantastiskt och trevligt och underbart och verkligen det bästa som finns”

Den egna sexualiteten är givetvis också en potentiell källa till njutning och glädje. Kanske uttrycker Hillevi något av sexualitetens komplexitet då hon säger att ”det är ju få saker som det ligger så mycket prestation i som sex, samtidigt som det ska vara så fantastiskt och trevligt och underbart och verkligen det bästa som finns”. Vi tror att det kan finnas en tendens hos patienter, och kanske även terapeuter, att uppfatta sex som något särskilt, som ett område man ogärna problematiserar eller intellektualiserar mer än nödvändigt. Kanske finns en önskan att hålla sexualiteten avskild från andra delar av livet, att freda den. Sofia, en annan av våra informanter, beskriver att hennes terapi var så problemfokuserad att allt hon tog upp riskerade att ses som, och rentav förvandlas till, problem. ”Jag bara behövde bolla det lite”, säger hon, ”men istället pratades det om det som om det var ett stort problem.” Detta bidrog till att hon undvek att tala om sex och sexualitet i sin terapi. Vi tror att ett alltför snävt fokus på problem riskerar att vara allmänt hindrande genom att göra terapin mindre glädjefylld, men också göra det svårare för patienten att ta upp sådant som faktiskt är problematiskt.

Man får en bild av hur de båda står maktlösa medan en störtflod av explicit sexuellt material sköljer över dem.

hvordan man koeber diflucan side

Vanligvis er ikke neglesopp smertefull. Noen kan synes de kjenner presset, når det danner seg mye sopp innunder neglen.

Nå neglen blir hypertrofert (høy), kan dette gjør at skoene presser på negla og en få smerter av trykket. De hjelper som regel godt når fotterapeuten da sliper ned på høyden. Eventuelt avlaster neglen i tillegg for og gi neglen ro en stund.

Neglen vokser da unormalt og kan forme seg som ei klo. Den vokser seg rundt tåtuppen om den ikke blir stelt. Neglen er ofte missfarget grønn-brun-sort. Neglen er hard uoppå og myk inni. Som regel er det sopp i neglen.

Behandling: Jevnlig behandling hos din fotterapeut, og eventuelt starte en behandling for og fjerne soppen i neglen.

Fotsopp er et stort problem hos de som svetter mye på beina. Soppen trives i fuktig miljø. Når føttene har vært i vann eller en har vært svett på føttene mer enn 10 minutt, åpner porene seg og vi er da mottakelig for og få sopp inn i huden.

Ofte kan en merke en har fått sopp ved at de sprekker og blir oppblødt mellom tærene. Huden blir ofte full av hvite luftblemmeaktige ting under foten. Soppen kan klø, men det er ikke alltid den gjør det.

Soppen behandles enten med en lamisil engangskur(Krem) eller en kur som går over 7 dager(krem). Ofte kan personer få soppen tilbake. Det er da viktig og gjøre tiltak som ullsokker som puster, sko som puster, god fothygiene, tørke seg godt mellom tærene, event en deo krem.

  • Feilklipping av negl
  • Arv
  • Uegnet skotøy- spisse sko, lav tåkappe på skoene, fjellsko
  • Trange strømper i forfot
  • At tåa har skiftet stilling
  • Hallux valgus
  • Stiv stortå
  • Sirkulasjonssvikt

Behandlingen din fotterapeut kan gjøre er og sette på en bøyle eller spange som tvinger neglen din opp i en riktig stilling igjen. Dette er ofte en svært effektiv og smertefri behandling.

Nedgrodd negl fører ofte til betennelse i negla. Ofte ligger det en pigg og irriterer og starter denne betennelsen.Det kan være vanskelig og fjerne betennelsen pga en har trykk på tærene hele tiden.

Tverrplattfot er en avflatning av buen i foten som går fra stortåleddet til lilletåleddet. Det er en vanlig tilstand og kommer av feil sko bruk (Høye hæler, konkavitet i forfot, trange sko), overvekt, arvelig, smerter i hæl – overfører vekt på forfot, feilstilling av hæl.

Det utvikles ofte hammertær som følge av plattfot.

Som fotterapeut gir vi deg råd om sko, såler med oppbygging for og prøve å optimalisere buen igjen.

Mortons gir en brennende, skarp stikkende smerte i forfoten. En kan bli nummen mellom 3-4 tå, og smerten kan stråle oppover i kne og rygg.

Mortons er en nerve som ligger i klem på rista mellom de knoklene som er der(fallangene)

Dette kommer når disse knoklene forandrer stilling – tverrplattfot. Da ligger disse knoklene og presser på mortons nerven slik at den ekspanderer og blir større. Den får aldri ro til og bli normal igjen pga knoklene og det kan gi ekstrem smerte.

Vi som fotterapeuter kan lage en såle med oppbygning under tverrbuen slik at knoklee får en normal stilling og nerven får anledning til og få ro. Ofte er det mer enn nok med dette som behandling, men i noen tilfeller er kirurgi eneste utvei. Vi som fotterapeuter kan ved et tidlig tidspunkt se om du er i en begynnende fase, og da er det viktig og forebygge dette med en såle. Skoinformasjon er også en viktig ting her.

Med kirurgisk inngrep kan en viss følelsesløshet oppstå der neveknuten er fjernet.

Man mister en del av fettvevet under foten. Enten under tverrbuen, under hælen eller begge plassene.

Årsaken er aldersbetinget, elastisiteten i fettvevet avtar med årene. Infeksjon og arr, sportsaktiviteter – ensidig bevegelse, sko med hard binnsåle, overvekt.

Det kan være meget smertefullt. Følelsen av å gå rett på knoklene. Mange klarer ikke gå uten sko eller tøfler.

Behandling er å fjerne hard hud samt en god støtdempende såle, eventuelt noen gode innesko. Sko informasjon(ikke konkav)

Ved hulfot er det en endring i stillingen på knoklene i foten. Den mediale buen er økt og man får høy rist. Støtdempingen i foten blir redusert, og det øker sjansen for fettvevsatrofi.

Andre ting som også kan være følgetilstander til hulfot er hammertær, hallux valgus, plantarfacitt, bredere fot, smerter på yttersiden av knærne, stram bue under foten, hard hud under forfoten.

Buen under foten er helt avflatet. Redusert støtdemping i foten. Behandles med såle som er bygd opp i den bakerste delen av buen for og trigge musklene til å jobbe. Og rette opp aksen på helsenen.

Hard hud · Tørr hud · Hudsprekker · Avlastning for sår og trykkpunkter · Negleforandringer · Inngrodd - nedgrodd negl/betennelse · Negleprotese · Nedsliping av negl · Fotsvette · Fot - og neglsopp · Torner og fotvorter · Råd om personlig egenpleie · God og kyndig pleie av dine føtter · Forebygging av fotplager · Noen fotrelaterte plager · Kunnskaper om riktig skotøy og tilpasset brukerbehov - Les mer

Ca. 80 % av dem som oppsøker fotterapeut har skorelaterte fotproblemer. Fotterapeuten har gode kunnskaper om skotøy og brukerbehov.

Hos oss vil du kunne få hjelp og veiledning til riktig skotøy - Les mer

När man har löss finns det många saker man måste tänka på för att få ett bra behandlingsresultat

Behandling av huvudlöss

diflucan bestille online

Hodebunnspsoriasis er en form for psoriasis som kan opptre i forbindelse med andre typer psoriasis, vanligvis plakkpsoriasis eller guttat psoriasis. 50 % av alle som har en eller annen form for psoriasis, har også hodebunnspsoriasis. Denne formen for psoriasis opptrer i nakken, ved ørene eller ved hårfestet i pannen. Hos noen kan hodebunnspsoriasis opptre som svakt røde flekker, mens andre har kløende, fortykkede, skjellende områder. Det kan noen ganger være vanskelig å skille psoriasis fra flasseksem. Denne formen for psoriasis klør som regel mer enn de andre formene.

Neglepsoriasis – cirka 25–50 % av alle med psoriasis har dette. Hos noen vises dette som enkle, punktformede fordypninger i neglene, hos andre som mørke misfarginger eller fortykkelse av neglen. Neglepsoriasis kan se ut som en kraftig neglesoppinfeksjon.

Pustuløs psoriasis er en mer alvorlig form for psoriasis. Den kan være lokal eller generalisert, og rammer rundt 5 % av alle med psoriasis. Denne typen forekommer vanligvis kun hos voksne, og kjennetegnes av gulaktige, pussfylte pustler (blemmer). Den lokale formen for pustuløs psoriasis forekommer på bestemte områder av kroppen, for eksempel på tær, håndflater, fotsåler og fingre, og det affiserte hudområdet er hovent, rødt og har blemmer.

Den vanligste formen for pustuløs psoriasis er pustulosis palmoplantaris (PPP), som vanligvis kun rammer kvinner. Denne typen rammer nesten kun røykere (95 % av alle med PPP), og forekommer som oftest på håndflatene og/eller fotsålene. PPP gjør huden rød, øm, hoven og med pussdannende blemmer. Hos noen kan blemmene være smertefulle og gjøre at man ikke klarer å bruke hendene på normal måte eller gå på fotsålene. I det første stadiet er blemmene gulfargede og rundt 1–10 mm store, men endrer deretter utseende til å få en brunfarget overflate som skaller av etter 1–2 uker.

Generalisert pustuløs psoriasis er en alvorlig, men sjelden, form for psoriasis. Ved denne formen dannes det blemmer som sitter tett på hverandre og gjør huden rød og øm. Pasienten påvirkes gjennom feber, tretthet/utmattelse, muskelsvakhet og redusert appetitt. Det er også vanlig at pasienten føler seg frossen og får høy puls. Pasienter med generalisert pustuløs psoriasis må innlegges på sykehus, dette gjelder først og fremst eldre personer, fordi tilstanden kan være livstruende. Infeksjoner, medisiner eller brannskader fra solen er faktorer som kan utløse pustuløs psoriasis.

Erytrodermisk psoriasis er den mest sjeldne formen for psoriasis – kun 1 % av alle psoriasispasienter har dette. Denne formen klør mye og er smertefull til forskjell fra de andre formene. Huden blir svært rød, væskefylt, hoven og skjeller kraftig. Symptomene kan ligne på dem man får av en brannskade. Erytrodermisk psoriasis kan skyldes utløsende faktorer som infeksjon, alkoholisme, en del medisiner, psykisk stress og avbrutt psoriasisbehandling. Ved erytrodermisk psoriasis påvirkes hudens evne til å danne en barriere mot væske- og varmetap. I tillegg er hudens barriere mot bakterier ødelagt eller kraftig redusert. Disse faktorene gjør denne formen for psoriasis livstruende, og pasientene blir derfor innlagt på sykehus etter at diagnosen er stilt. Der får de væsketilførsel, og noen ganger reguleres kroppstemperaturen.

Hvilke tilstande kan man behandle?

TCM Akupunktur. (Traditionel Chinese Medicin)

Ar kan opstå efter hudsygdomme, kirurgiske indgreb eller traumer. Ar kan være til stor kosmetisk gene og mange isolerer sig eller undgår situationer, hvor hudens ar ses tydeligere.

“Da jeg skulle på date med min nye kæreste, søgte mine øjne efter den plads i restauranten med mindst mulig belysning. Han skulle jo ikke sidde og tælle alle mine ar…”

Kamilla, 35 år, om at leve med ar efter hudsygdommen akne

Man kan ikke behandle alle acne ar ens. Optimal behandling forudsætter en analyse af huden på vores klinik i Odense. Herefter kan forskellige behandlinger ofte kombineres for at opnå et tilfredsstillende resultat. Effekten ses indenfor uger efter første behandling og tiltager over måneder. Behandlingerne skal ofte gentages for at optimere resultatet.

Acne ar ses hos mange mennesker efter hudsygdommen acne vulgaris, hvor ubehandlet dyb betændelse i huden og byldedannelse kan medføre ar. Behandling af acne vulgaris er vigtig for at forebygge udviklingen af ar.

Når der er opstået ar, kræver optimal behandling kendskab til forskellige typer ar og forskellige behandlingsteknikker.

Ofte ses en kombination af forskellige typer af ar:

  • Icepeak scars (istap-ar): Smalhalsede, spidse, dybe ar (sjældne)
  • Rolling scars (bølge-ar): Bløde fordybninger i huden (hyppige)
  • Box scars (kasse-ar): Lodret-kantede, fladbundede ar (hyppige)

Bølgeformede ar eller “rolling scars” er ofte fikseret i underhuden med arvævstråde, som bør løsnes med subcision for at opnå et tilfredsstillende kosmetisk resultat. Dybe icepeak- eller box-ar kan behandles med TCA cross.

Det er desværre en udbredt misforståelse, at alle ar kan behandles ens med laser. Korrekt behandling af ar kræver kendskab til flere forskellige behandlinsteknikker.

Røde ar og “rolling scars” efter akne. Til højre ses resultatet efter behandling med subcision og Regenlite laser.

Læs mere om behandling af ar efter akne (acne vulgaris) under behandlinger.

Fortykkede ar og keloid

Ar kan blive fortykkede, røde og kløende. Keloider er særligt fortykkede ar, der strækker sig ud over området for den primære skade. Fortykkede ar og keloider har øget forekomst af stive kollagenfibre og blodkar og har færre elastiske elastinfibre end normale ar. Keloider forsvinder ikke af sig selv og kommer desværre oftest igen, hvis man forsøger at operere det væk. Har man et fortykket ar, er der stor risiko for at udvikle fortykkede ar andre steder på huden. Keloid-dannere bør undgå unødvendig hudskade, fx piercinger.

Keloider og fortykkede ar kan behandles med en kombination af laser og indsprøjtning af få dråber binyrebarkhormon. Effekten af behandlingen viser sig hurtigt, og arret bliver pænere og mindre kløende. Behandlingen kan gentages for at opnå et optimalt resultat.

Læs mere om behandling af ar med fx laser og micro-needling.

Operationsar

Efter operationer eller hudtraumer, hvor huden er blevet lukket med nål og tråd, efterlades et ar. Ar bliver ofte pænere med tiden, men kan være til kosmetisk gene.

Hvis du er ked af et ar og ønsker at få det gjort mindre synligt eller generende, er der behandlingsmuligheder. Afhængig af arrets udseende, vil det kunne behandles med laser eller andre indgreb, der kan gøre en stor forskel.

Vi tilbyder behandlinger af alle typer ar på hudlægeklinikken i Odense.

Læs mere om behandling af operationsar med avanceret laser og micro-needling med Dermapen.

Hvilke tilstande kan man behandle?

sinequan ingen receptor