emsam receptive language

hvor jeg koeber emsam drug

Den psykoanalytiska behandlingen var manualiserad och man kontrollerade terapeuternas följsamhet genom att kontrollera slumpmässigt utvalda sessioner.

Vid tvåårsuppföljningen har 52,4% av patienterna i LTPP gått i partiell remission enligt BDI-II jämfört med 20% i TAU (p<0,01).

Resultatet på studien får ändå anses som försiktigt lovande.

Tags: Anknytning, Borderline, Borderline personlighetsstörning, BPS, Kernberg, Mentalisering, Psykiatri, Psykoanalytisk terapi, Psykodynamisk forskning, Psykodynamisk korttidsterapi, Psykodynamisk psykoterapi, Psykodynamisk terapi, Psykologi, Psykoterapi, Reflective functioning, RF, Terapi, TFP, Transference-focused psychoterapy, Överföringsfokuserad terapi

Posted on 30 May 2015 by Karin Lindqvist

Överföringsfokuserad psykoterapi (Transference-focused psychotherapy; TFP) är en manualiserad psykodynamisk behandling för borderline personlighetssyndrom. Vi har tidigare här på bloggen skrivit om behandlingen, som i korthet fokuserar på symptom och självdestruktivt beteende och syftar till att stärka personlighetsorganisationen, skapa mer integrerade objektrelationer. Begreppet personlighetsorganisation berör hur vårt inre är organiserat, till exempel hur vi skapar relationer och hur vi hanterar konflikter. Vid personlighetsstörningar är personlighetsorganisationen mindre integrerad.

Mentalisering är en specifik aspekt av personligheten och definieras som vår förmåga att förstå och tolka vårt eget och andras beteende som uttryck för bakomliggande mentala tillstånd (alltså till exempel tankar, känslor, önskningar eller intentioner). Personer med borderline personlighetssyndrom har ofta en instabil och fluktuerande mentaliseringsförmåga.

Dock var det bara gruppen som gått i TFP som förbättrades avseende mentaliseringsförmåga och anknytningsmönster

I en tidigare studie (Clarkin et al., 2007) jämförde man under ett år behandling med antingen TFP, dialektisk beteendeterapi (DBT) eller stödterapi, för personer med borderline personlighetssyndrom. Alla grupper förbättrades signifikant avseende depression, ångest, global funktion och social anpassning. Endast TFP och DBT ledde till signifikanta förbättringar avseende suicidalitet.

Dock var det bara gruppen som gått i TFP som förbättrades avseende mentaliseringsförmåga och anknytningsmönster, 31,8 procent klassificerades som tryggt anknutna efter behandling jämfört med endast 4,5 procent vid behandlingsstart (Levy et al., 2006).

Man fann att TFP var mer effektiv avseende minskning av borderlinesymptom såväl som förbättring av psykosocialt fungerande och personlighetsorganisation.

2010 publicerades utfallsdata från en ettårig randomiserad kontrollerad studie (RCT) där man jämförde TFP med annan behandling av erfarna terapeuter under ett år (Doering et al., 2010). Man fann att TFP var mer effektiv avseende minskning av borderlinesymptom såväl som förbättring av psykosocialt fungerande och personlighetsorganisation. Nyligen publicerades resultat från samma projekt där man redovisar förändring avseende mentaliseringsförmåga (operationaliserat som reflective functioning, RF).

Från början analyserade man data från 92 patienter i studien, men vid mätningen efter ett år hade 29 hoppat av, vilket innebar att det fanns 63 kvar. Författarna har hanterat detta genom att göra tre olika statistiska analyser som ger lite olika, men ändå likriktade, resultat.

Oavsett statistisk metod fann man att RF efter ett år var signifikant större i TFP-gruppen

Oavsett statistisk metod fann man att RF efter ett år var signifikant större i TFP-gruppen (efter att man kontrollerat för RF vid studiens början). Beroende på vilken statistisk modell man använde var mellangruppseffekten (Cohens d) mellan 0.34 och 0.45. När man tittade på inomgruppseffekten fann man att RF förbättrades signifikant i TFP-gruppen men inte i jämförelsegruppen.

Sist men inte minst fann man ett samband mellan förändring i RF och förändring i personlighetsorganisation, där ökad RF var förknippat med en stärkt personlighetsorganisation. Beroende på statistisk modell var korrelationen mellan -0.29- -0.41.

Resultaten från denna studie är således i linje med tidigare studier på flera sätt. Först och främst fann man även här en lägre mentaliseringsförmåga hos patienter med borderline än hos normalpopulationen. Vidare fann man att TFP förbättrade patienternas förmåga till mentalisering, till skillnad från jämförelsebehandlingen som inte gjorde det.

Resultaten från denna studie är således i linje med tidigare studier på flera sätt.

Samtidigt ska sägas att mentaliseringsförmågan hos patienterna även i TFP-gruppen var fortsatt låg även efter behandling. Även om den ökade signifikant låg den fortfarande betydligt under medel i normalpopulationen. Författarna diskuterar detta i artikeln, särskilt i relation till förändringen i personlighetsorganisation som var större än förändringen i mentaliseringsförmåga. Man tänker sig flera möjliga förklaringar till detta, till exempel att det är möjligt att mentaliseringsförmåga kräver ett längre arbete för att förbättras.

Dessa frågor kräver mer forskning för att besvaras, men klart är att denna studie fortsätter att stärka forskningsstödet för TFP och visar att behandlingen är effektiv på fler sätt än symtomreduktion.

Clarkin, J. F., Levy, K. N., Lenzenweger, M. F., & Kernberg, O. F. (2007). Evaluating three treatments for borderline personality disorder: a multiwave study. The American Journal of Psychiatry, 164(6), 922–8. doi:10.1176/appi.ajp.164.6.922

Levy, K. N., Meehan, K. B., Kelly, K. M., Reynoso, J. S., Weber, M., Clarkin, J. F., & Kernberg, O. F. (2006). Change in attachment patterns and reflective function in a randomized control trial of transference-focused psychotherapy for borderline personality disorder. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 74(6), 1027–40. doi:10.1037/0022-006X.74.6.1027

Bild: Pamela_figueroa @ flickr

Tags: Maggie Zellner, Neuropsykoanalys, Neuropsykologi, Psykodynamisk psykoterapi, Psykodynamisk terapi, Psykoterapi

Posted on 09 February 2015 by Karin Lindqvist

När Maggie Zellner började i psykoanalys visste hon i princip ingenting om psykoterapi eller psykoanalys. Hon hade läst lite om psykoanalysen som vetenskap på universitetet, men var inte beredd på hur stark hennes egen upplevelse skulle bli. Hon beskriver att det var som att hon kände någonting ändras inom henne, som att hennes inre byggstenar flyttade på sig. Efter detta började hon bli nyfiken på dessa inre byggstenar – och idag är hon doktor i neuropsykologi, executive director för Neuropsychoanalysis Foundation i New York, redaktör för tidskriften Neuropsychoanalysis och mycket välanlitad föreläsare om neuropsykologi för psykoterapeuter. Vi träffar henne då hon är på besök i Stockholm, där hon bland annat gav en uppskattad föreläsning arrangerad av Svenska Psykoanalytiska Föreningen.

Dock var det – och är fortfarande –en ständig källa till överraskning, att när jag läste om hjärnan var kopplingen till psykoanalys så uppenbar.

Maggie Zellner berättar om vägen från terapisoffan till där hon är idag:

”Eftersom jag kände denna, verkligt, påtagligt, kroppsliga, förändring, började jag under de kommande åren att intressera mig för hjärnan, och på så vis kom jag i kontakt med neurovetenskap. 1996 var jag på en föreläsning med Alan Shore och det han sa slog mig nästan av stolen – att det redan visats att det som händer oss i barndomen påverkar våra nervsystem. Jag började läsa om hjärnan på egen hand, bara hjärnan, inte då så mycket kopplat till psykoanalys. Dock var det – och är fortfarande –en ständig källa till överraskning, att när jag läste om hjärnan var kopplingen till psykoanalys så uppenbar. Det tydligaste exemplet var när jag läste om funktionerna i prefrontalcortex (främre hjärnbarken). Under hela tiden jag läste tänkte jag att det där är ju jagfunktioner, av alla möjliga slag – perception, realitetsprövning, minne, och allra viktigast, inhibition och reglering av beteende. Där gick det att se en väldigt stark koppling till psykoanalytiska koncept. Det gick också att se att neurovetenskapsvärlden inte verkade ha någon aning om att vi redan hade utforskat dessa idéer. Det var en i princip fullständig avsaknad av dialog mellan dessa två fält. Men så fick jag höra att det hölls föreläsningar i New York där folk talade om någonting som kallades neuropsykoanalys. Jag började gå på dessa föreläsningar och blev väldigt involverad. ”

Jag skulle tro att det antagligen är massor av neuro- och biologiska psykologer som skulle tycka att det där lät som voodoo om man sa det till dem. Det är som magiskt tänkande.

Du nämner en uppdelning mellan neuropsykologi och analys. Neuropsykologer och psykoanalytiker anses ju ofta ha skilda grundantaganden om psykisk hälsa och ohälsa. Om vi är neurologiskt ”programmerade” att fungera på ett visst sätt är psykoterapi meningslöst och du behöver snarare medicinera, och vice versa – man ser olika källor till problem och därmed även olika lösningar. Är detta en konflikt du upplevt?

Absolut! Det börjar förändras men det är fortfarande tydligt att det finns uppdelningar och fördomar mot psykoanalys. Det är vad jag gillar med neuropsykoanalys; att vi kan bygga broar över dessa uppdelningar. Om jag talar med någon som intresserar sig för neuro- eller biologisk psykologi och diskuterar deras intresseområde, kommer det sannolikt att korrespondera till flera idéer inom neuropsykoanalys. Sedan kan det finnas ytterligare aspekter som vi adresserar men som de inte gör. Ett exempel på en sådan sak är att vi inom psykoanalys tänker oss att personer ibland inte förändras därför att de håller fast vid inre objekt som de inte vill ge upp, trots att de inte inser detta. Jag skulle tro att det antagligen är massor av neuro- och biologiska psykologer som skulle tycka att det där lät som voodoo om man sa det till dem. Det är som magiskt tänkande.

Men jag tror att det kommer mer och mer stöd inom neurovetenskap för underliggande mekanismer såsom omedvetna perceptioner, minnen och motiv. Så pass mycket forskning börjar komma att några av våra grundläggande antaganden inte låter lika konstiga längre. Men det är en början till en gemensam grund, och det finns fortfarande mycket att undersöka. Men hur ska du ens börja identifiera till exempel omedvetna negativa introjekt? Eftersom de per definition är omedvetna vet du inte vad de korrelerar med. Det är med andra ord ett fält fullt med metodologiska utmaningar.

Vilka andra utmaningar finns det inom detta forskningsfält?

Jag tror att en av de största utmaningar är att om du vill undersöka psykoanalytiska koncept empiriskt, särskilt relaterat till hjärnan, måste du reducera dem. Hela processen av att operationalisera koncept gör att de ibland flyttas ganska långt från den verkliga komplexiteten i det intrapsykiska eller interpersonella. Därmed går det inte att undvika reduktionism och förenkling. Men egentligen är det likadant inom alla forskningsområden. Till exempel finns det inom biologin inget ensamt bevis för evolutionen, utan en stor integration av massor av olika bevis. Eller inom fysik – ingen kan se en Higgspartikel, men vi har massor av data, så vi infererar. Det är detsamma som vi gör inom vårt fält.

levering emsam cost

The horror of penile psoriasis is hard to describe to those that don’t have it. Imagine your sexy, noodly appendage looking like it’s just been pulled through a paper shredder. Even if you’re into S&M and like your sausage being butchered, it’s not a fun look, let me tell you!

Now imagine slicing this with a butcher’s knife.

Thankfully – so far, knock on wood – I haven’t had problems with P on the peepee.

Penile psoriasis, like psoriasis in general, can appear anywhere on your love vegetable – from the base of the shaft all the way to the top of the glans. Even if you’re circumcised or uncircumcised, it can get you. However, unlike the common plaque psoriasis, the skin looks smooth NOT rough and dry.

If you want to see what a sex machine looks like covered by psoriasis, scroll on down! If not, run away and hide in a cupboard.

It looks like a sunburnt willy, but it’s not! (Courtesy of http://www.edoctoronline.com/)

No, that’s not an exotic variety of Spanish tomato. (Courtesy of http://www.dermaamin.com/)

The good thing about penile psoriasis is that there are many ways of relieving the physical discomfort (and no, not by “massaging” it with gallons of vaseline). While it may look like a desiccated salami, it can still feel great. You just have to treat it right, baby!

The more you touch it, the worse it gets. If you see psoriasis appearing, its best to go easy on the sex/masturbation, because any action will just mean further aggravating the skin and making it sore. For me, 2 to 3 days is enough for it to be back to normal.

Wear 100% cotton underwear and loose trousers. Now, you don’t have to go the way of MC Hammer and get yourself parachute pants, but hipster, penis-rubbing, skin-tight jeans are a bad choice. So is tight underwear, latex, spandex and other ridiculously groin suffocating garb. Cotton allows the skin to breathe properly and absorb extra moisture, which means that any penile psoriasis won’t be further aggravated by the type of clothes you wear. I stick to boxers, but I’m sure Y-fronts or whatever else is fine if it’s cotton.

The third words of wisdom are to use moisturizer! Moisturizing the dry areas in the morning can make the daytime more tolerable; but you will have to experiment with what brands to use to get something non-greasy (“John, is that a mayonnaise stain on your pants again?”). For me personally, a bit of vaseline works well after the shower, but other hypoallergenic creams are just as good.

While the groin and penile area is very sensitive, and therefore can be quite difficult to treat in cases of severe penile psoriasis, it also means that it responds super quickly to creams.

The first line of attack is usually a topical treatment using a cream such as hydrocortisone. Hydrocortisone in particular is one of the weakest steroid creams you can get, and it works well in the groin area.

One word of warning – since the skin is so thin, it can increase the body’s absorption of the cream to 30%. This can lead to a thinning of the skin and even discolouration. However, in my experience, if you use it SENSIBLY, it works well, even in the long-term.

For me, all it takes is 2 to 4 applications over a couple of days to stop the psoriasis before it sexually abuses my love wand. Just take a pea-sized amount and rub it in – a little goes a long way down there (no pun intended!) – and you’ll be back in business in no time.

The second treatment option is phototherapy using UVB light. It can take from 20 to 60 sessions for this to have an affect, and it also has side effects, such as leading to testicular cancer, which is why I’ve never tried it. I recommend that you stick to the creams for quick relief (before exploring longer-term treatments, such as diet changes.)

Update: I just discovered this little gem and had to share it with you.

One of my online buddies who gets psoriasis on the silly willy told me that he uses condoms to ease the irritation, and I have to say, his method is ingenious!

If you’ve ever heard of occlusion, this works the same way. What you do is moisturise your penis really well, then get a condom and squeeze a bit more ointment in there. Now put it over your flaccid penis and go about your day.

You’ll forget that its ever there in about five minutes, and at the end of your day, your penis will start to feel human. The trick is getting the condom to stay put and not slip off. Just experiment with sizes!

redblob I'm just an average 28 year old living with psoriasis. Over the last decade, I've tried everything, from real snake poison to rubbing banana peels over my body. I've finally found an approach that's working for me, and I'm sharing it with all the flakers out there. But Psoriasis Blob is not about one man, it's a growing community of great, red people.

I suddenly developed two red, shiny patches either side of the frenulum on the underside of my love length a few months ago. I went to see a specialist at the hospital where he guessed was psoriasis…BUT in some circumstances could be a rare form of cancer. He wanted to take a sample which involved a knife and my John Thomas…er, no? I’m 99.9% sure it’s psoriasis as it worsens if I’ve had vigorous bedroom activity.

Obviously having read all of the posts on here, there’s no one fix for everyone. I’ve tried the cream from the doc (derm…something) this did very little, canesten as they thought it may be thrush, and now I’m using hydrocortisone with my poor, long suffering penis wrapped in cling film (much to the amusement of the missus). I’ll see if this works!

Has anyone else suffered loss of sensitivity down there? I have had trouble ‘arriving’ ever since the redness first appeared, and it seems to be getting worse. Is this linked to the redness and will return to normal once it’s under control?

Luckily I have an understanding woman, this must be hell for anyone having to explain in a new relationship that this isn’t an STI.

I’m an older man does shaving the pubic area help?

I have a slight rash on my glans looks like it is psoriasis.

Please let know the best cream to use??

Hello. I’d recommend Protopic. I tried most Creams and it just made everything red and angry. Fucibet helps initial Burning to calm. Protopic works to get rid of it for me.

It’s a shame pics cant be attached on here. I previously posted about 3 years ago and never got a reply so I thought I’d update and post again as still need help.

About 8 years ago I noticed some small raised curcular rashes/marks on my penis. They look circular in appearance and slightly raised with a tiny amount of skin on the inside that has come away.

generisk emsam package

Samsjukligheten är en viktig fråga inom forskningen. I ett försök att undersöka kopplingen mellan psoriasis och hjärt-kärlsjukdom har Mona Ståhles grupp jämfört fettvävnad under psoriasisutslag med fettvävnad i frisk hud på samma person. En molekyl visade sig förekomma i högre grad under psoriasisutslag, där den gör att kolesterol ansamlas i cellen.

– Kolesterol är kopplat till åderförkalkning. Det här kan vara en ledtråd till hur psoriasisinflammationen kan påverka hjärt-kärlsjukdom och nu ska vi se om vi kan koppla det till åderförkalkning i blodkärlen, säger Mona Ståhle.

Den identifierade molekylen är ett så kallat mikro-RNA. Mikro-RNA är korta strängar av genetiskt material, RNA, som inte bildar proteiner utan reglerar andra gener. Mona Ståhles forskargrupp har visat att ett visst mikro-RNA, som också är genetiskt kopplat till psoriasis, dämpar inflammationen i huden hos möss med en variant av sjukdomen. De undersöker nu om det kan bli ett nytt sätt att behandla psoriasis.

En viktig bas i Mona Ståhles forskning är en biobank med blodprover och kliniska uppgifter från 750 svenska psoriasispatienter med nyligen debuterad sjukdom. Preliminära data från en uppföljning efter femton år visar att vissa bara hade ett utbrott av psoriasis och sedan var helt symtomfria. Det var vanligast bland patienter med guttat psoriasis, som man vet har en bättre prognos. Men även vissa personer med plackpsoriasis verkade kunna bli av med sin sjukdom i det tidsperspektivet, berättar Mona Ståhle.

– Nu försöker vi hitta något som särskiljer dessa patienter. På samma sätt som det vore bra att veta vem som kommer att utveckla ledsjukdom vore det härligt att kunna säga till en 16-åring som fått psoriasis att, ’nej, du får nog inte kronisk sjukdom’, säger hon.

Symptomer: Erytematøse, lett infiltrete, velavgrensete skjellende plakk på strekkesiden av ekstremiteter og på truncus og i hodebunn.

Legemiddelbehandling: Avskjelling: På kroppen: Locobase LPL, salisylvaselin 5–10 %. Hodebunn: Locobase LPL, salisylsyre hårpomade 10 % eller hårolje 2–5 %, virker i 6–8 timer før utvasking. Antiinflammatorisk behandling: Kroppsoverflaten: Sterke, ev. ekstra sterke glukokortikoider lokalt i 2–4 uker, deretter maksimalt 2 g. i uken i like lang tid. Alternativt glukokortikoid kombinert med vitamin D-analog på samme måte. Ansikt og intertriginøst: Middels sterkt til mildt glukokortikoid 1–2 g. daglig i 1–2 uker, deretter 1–2 g. per uke ved behov. Hodebunnen: Sterke glukokortikoidløsninger, ev. kombinert med vitamin D-analog, 2 g. daglig i 2–4 uker etter forutgående eller samtidig avskjelling. Ev. systemisk behandling (spesialistoppgave): metotreksat, acitretin, ciklosporin, fumarsyre, nyere biologiske legemidler.

Psoriasis er en kronisk inflammatorisk hudsykdom som forekommer hos ca. 2 % av befolkningen. Sykdommen har et kronisk residiverende forløp. Ved svært utbredt og inflammatorisk aktiv psoriasis sees økt risiko for hjerte- og karsykdom, metabolsk syndrom og inflammatorisk tarmsykdom. Forekomsten av psoriasisartritt varierer, men man antar at et sted mellom 10 % og 30 % av psoriatikere utvikler tilstanden (sees oftere hos pasienter med neglepsoriasis og de med svært utbredt hudsykdom).

Årsaken til psoriasis er ukjent. Genetiske faktorer predisponerer, men ytre faktorer som halsinfeksjon med betahemolytiske streptokokker eller legemidler (betareseptorantagonister, litium og klorokin) kan utløse sykdommen. Psoriasis forverres ofte i perioder med store psykiske påkjenninger og stress.

Karakteristisk sees erytematøse, lett infiltrerte, velavgrensete skjellende plakk på strekkesiden av ekstremiteter og på truncus og i hodebunn. Intertriginøs psoriasis og psoriasis på hender mangler ofte skjelling og har et mer eksemlignende bilde. Negleforandringer med pitting og distal onycholyse.

Sykehusinnkjøp HF har inngått LIS-avtale for behandling av psoriasis, se terapianbefalingene

Lokalbehandling retter seg mot avskjelling og demping av inflammasjon

På kroppen Locobase LPL, salisylvaselin 5–10 % eller annen oppbløtende fuktighetskrem med karbamid eller propylenglykol.

Ved tykk skjelling i hodebunnen gir Locobase LPL oftest tilstrekkelig avskjellende effekt og er enklere å vaske ut enn salisylsyre hårpomade 10 % eller hårolje med salisylsyre 2–5 %. Midlene masseres inn og virker i 6–8 timer før utvasking. Ved utvasking skal sjampo/medisinsk grønnsåpe masseres inn i ufuktet hodebunn og hår, da dette løser fettstoffene mer effektivt. Behandlingen gjentas daglig til skjellingen er fjernet.

Karbad og badstue hydrerer huden og kan forenkle avskjellingen av store områder.

Psoriasis på kroppsoverflaten: Førstehåndsbehandling er topikale potente glukokortikoidpreparater (fortrinnsvis sterke, men også ekstra sterke). Påføres utslettene daglig i 2–4 uker, deretter maksimalt to ganger i uken i like lang tid. NB! Bivirkninger ved langvarig bruk uten pauser. Mange har gode erfaringer med et kombinasjonspreparat av kalsipotriol og et sterkt glukokortikoid (betametason). Monoterapi med vitamin D-analoger gir en del kløe og mindre effekt enn kombinasjonsbehandling med steroid.
Korttidsbehandling med ditranol krem er egnet til plakkpsoriasis, men brukes lite pga. irritasjon og misfargingsproblematikk.

Psoriasis i ansikt og intertriginøst. Middels sterkt til mildt glukokortikoid 1–2 ganger daglig i 1–2 uker, deretter 1–2 ganger per uke ved behov. Kalsitriol synes å gi mindre lokalirritasjon enn kalsipotriol og kan med forsiktighet forsøkes hvis ikke lokale steroider kan brukes. Ditranol tåles ikke i hudfolder og i ansikt. Behandling med 5 % steinkulltjære brukes i dag lite pga. dårlig effekt, samt lukt og misfargingsproblematikk

Psoriasis i hodebunnen: Ved lokalbehandling av psoriasis i hodebunnen trengs sterke glukokortikoidløsninger eller glukokortikoidløsning kombinert med vitamin D-analog to ganger daglig i 2–4 uker etter forutgående eller samtidig avskjelling. Som vedlikeholdsbehandling kan tjæresjampoer forsøkes. For terapiresistente tilfeller kan sulfantrenbehandling i hodebunnen forsøkes (spesialistoppgave).

Psoriasis i håndflater og fotsåler og Pustulosis palmoplantaris er ofte vanskelig å behandle. Hvis man ikke kommer til målet med lokale, potente glukokortikoider i 2–4 uker, vil okklusjonsbehandling med ekstra sterk glukokortikoidløsning på huden under et dekke av hydrokolloidplater og ukentlig skifte i 3–4 uker ha god symptomlindrende effekt.
Ved smertefulle fissurer pensling med 3–5 % lapisløsning (obs misfarging) i 3–5 dager.

Systemisk behandling med metotreksat, acitretin, ciklosporin eller fumarsyre (godkjenningsfritak) vurderes ved dårlig effekt av lokalbehandling og ved kraftig, utbredt psoriasis. Flere av de nye biologiske legemidlene (TNF-blokkerne etanercept, adalimumab og infliksimab, samt Il 12/23-hemmeren ustekinumab og Il 17a-hemmeren sekukinumab) er godkjent til behandling av moderat til alvorlig psoriasis som ikke har respondert på annen systemisk behandling. Apremilast er en ny peroral behandling med hemming av fosfodiesterase-4 som demper produksjon av TNF og interlevkiner. Methotrexat, etanercept, adalimumab og ustekinumab er godkjent til bruk på barn med psoriasis. Systemisk behandling av psoriasis er en spesialistoppgave.

Psoriasis er en kronisk inflammatorisk hudsykdom med spontane bedringer og forverringer. Varig remisjon er uvanlig, bortsett fra ved guttat psoriasis. Psoriasis kan oppleves som veldig stigmatiserende, men de færreste blir så hardt angrepet at det går ut over deres arbeidsevne eller muligheter til å fungere i det daglige. Leddsymptomer og alvorlig hånd- og fotpsoriasis kan påvirke arbeidsevnen.

Røyking, overdreven bruk av alkohol og stresset livsførsel bør unngås. Kostfaktorer har ikke dokumentert betydning. Pasienter med alvorlig psoriasis har økt risiko for hjerte- og karsykdom, metabolsk syndrom og overvekt, og et normalt sunt kosthold samt normal vekt bør tilstrebes. Unge psoriatikere med utbredt og aktiv hudsykdom bør spesielt følges med tanke på forebygging av hjerte- og karsykdom.

Atopiskt eksem är en kronisk, kliande, inflammatorisk hudsjukdom. Sjukdomen kallas även för böjveckseksem och drabbar cirka tjugo procent av svenska barn, oftast före fem års ålder. Besvären innebär att man får torra, röda och kliande utslag på huden.

Före ett års ålder brukar besvären börja på kinderna och i blöjområdet. Från två års ålder brukar de sätta sig i arm- eller knävecken och hos vuxna sätter sig oftast eksemen i ansiktet eller på händerna. Flertalet har lätta till måttliga besvär, men cirka fem procent har svår sjukdom. Hos de flesta försvinner eksemet med åren, medan en liten andel fortsätter att ha besvär även i vuxen ålder.

Atopiskt eksem går att behandla med mjukgörande krämer och kortisonsalva för att minska klådan och motverka inflammation.

Eksemen smittar inte men är besvärliga eftersom de kliar och syns. När man kliar blir huden lätt skadad och infekterad med bakterier.

Det är inte helt klarlagt varför vissa drabbas av atopiskt eksem, men man vet att både arv och miljö spelar in. Om en av föräldrarna har eller har haft besvär är det cirka trettio procent risk för att ett barn får sjukdomen. Om båda föräldrarna har haft besvär är risken för barnen cirka sjuttio procent. Atopiskt eksem kan i många fall även vara associerat till allergisk astma och hösnuva.

För att inte förvärra eksemen bör man undvika all kemisk och mekanisk irritation av huden då det kan medföra mer klåda. Använd tvättmedel och tvål fritt från enzymer och parfym.

Vid bad och duschning bör ordentlig intvålning inte ske oftare än en gång i veckan.

Åtsittande och täta klädesplagg kan förvärra besvären. Bomullskläder bör användas då t ex ylle och konstfiber är exempel på klådretande ämnen.

Det är mycket vanligt att citrusfrukter, choklad, tomat samt starka kryddor ger ökad eksemklåda. Om det är tydligt att barnet reagerar bör detta undvikas en tid.

Stress under en längre period kan även försämra eksemen. Detta gäller även övervikt och trötthet.

Det finns många olika sorters eksem. Upplever man utslag i huden, som man aldrig tidigare haft, är det bra att kolla upp dessa hos din läkare för bästa behandling.

Vid atopiskt eksem får huden torra och röda fläckar som kliar oerhört mycket. I vissa fall kan de röda fläckarna vara något upphöjda. Det är inte ovanligt att det även bildas små blåsor eller knottror som kan spricka och vätska sig.

hvor jeg koeber mobicom