køb generisk mobic

kan jeg kobe mobicip

Påvisning av virusantigen med PCR (polymerase chain reaction) mot HSV 1 og 2 gir rask og sikker diagnostikk. Dyrking i cellekultur gir også sikker diagnose. Serologisk diagnostikk er lite nyttig.

Symptomatisk. Topikal behandling med aciklovir 5 % eller penciklovir 1 % smurt på ved første tegn til utbrudd kan forkorte sykdomsvarigheten noe, men sjelden hindre utbrudd. Dibrompropamidin krem kan ev. smøres på for å hindre sekundærinfeksjon.
Prilokain (EMLA) og sinksalve kan ha lindrende effekt ved utbrudd med sterke smerter.

Systemisk langtidsbehandling med valaciklovir 250–500 mg × 2 eller aciklovir 400 mg × 2 begrenses til plagsomme, hyppig residiverende herpesutbrudd særlig genitalt (spesialistbehandling).

Ved alvorlig, kraftig førstegangsutbrudd, utbrudd hos immunsupprimerte, herpes i atopisk eksem (eczema herpeticum), infeksjoner mor/barn, nyfødte etc. er korttidsbehandling med valaciklovir i 1 uke aktuelt (spesialistoppgave).

Reaktivering av varicella zoster-virus.

Ensidige stikkende smerter med dermatomutbredelse, oftest etterfulgt av utslett i form av grupperte vesikler som omdannes til kruster. Utslettet kan enkelte ganger spre seg videre, spesielt ved nedsatt immunitet og allmenntilstand. Symptomene når maksimum i løpet av ca. 1 uke, senere gradvis tilbakegang. Diagnose sikres ved PCR av vesikkelinnhold.

Postherpetisk nevralgi defineres som smerte som varer lenger enn fire uker etter den akutte infeksjonen og kan vedvare i måneder og år. Typisk er intense dype og utstrålende smerter, unormalt smertefull reaksjon på berøring og forlenget reaksjon på hudstimuli.

Ved herpes zoster over flere dermatomer, uttalte smerter tidlig i forløpet, zoster i ansiktet og hos immunsupprimerte gis valaciklovir peroralt: 1,0 g × 3 i 7 dager. Behandlingen bør hos immunkompetente startes innen 72 timer etter utbrudd. Valaciklovir er en aciklovir-ester med bedre absorpsjon og biotilgjengelighet enn aciklovir.

Det eksisterer en godkjent vaksine mot vannkopper i Norge, Varilrix. En annen vaksine, Zostavax, kan gis som profylatisk behandling til personer over 50 år for forbygge herpes zoster, og har forbyggende effekt hos ca 50 %, med avtagende effekt med økt alder.

Vanlig hos barn og yngre voksne, særlig ved atopisk eksem.

Skyldes kontaktsmitte med et poxvirus som gir proliferasjon av epidermale celler med endret cytoplasma.

Enkeltstående, glatte, navleformete papler, 1–5 mm store, med sentral umbodannelse. Mange HIV‑positive pasienter får mollusker som kan være uvanlige både i utseende, størrelse og lokalisasjon.

Hos mindreårige barn kan man gjerne avstå fra behandling og avvente spontan tilbakegang av molluskene. Skraping med kyrette eller frysing med flytende nitrogen er som regel effektivt for å fjerne lesjoner, men kan være smertefullt. Residiv eller nye mollusker sees ofte til tross for behandling, helt til kroppen selv klarer å lage en immunreaksjon mot poxviruset. Hvis man velger å curretere mollusker hos barn, anbefales lokalbedøvelse med lidokain–prilokain krem 1–2 timer under okklusjon før behandling. Frysing med nitrogen gir ingen blødning og er en velegnet behandling av mollusker hos pasienter med HIV-smitte.

Barn med mollusker i områder med atopisk eksem får ofte problemer med kløe og sår. Dette behandles med lokalt glukokortikoid gruppe I–III i noen dager.

Molluskene forsvinner ofte spontant etter 6–12 måneder. Forut for spontan tilbakegang sees ofte en plutselig økt inflammasjon som ikke trenger behandling med antibakterielle midler. Ved redusert cellulær immunitet er langvarig forløp og residiv vanlig.

Symptomer: Tinea pedis (fotsopp): fissurer mellom tærne med lettgradig inflammasjon og kløe. Tinea manuum (håndsopp): ensidig erytem og hvitlig keratotisk aksentuering av hudfurer i håndflatene. Tinea capitis (sopp i hodebunnen): oftest hos barn, lett skjelldannelse, flekkvist håravfall, sparsom eller kraftig inflammasjon (to typer). Tinea unguium (neglsopp): gulaktig misfarget, fortykket og distalt porøs negl, onykolyse.

Diagnostikk: Påvisning av sopp ved dyrking, PCR eller mikroskopi.

Legemiddelbehandling: Overflatiske hudmykoser: lokalbehandling med imidazolderivater eller terbinafin i 2–3 uker. Dyp tinea og tinea capitis: terbinafin peroralt 250 mg × 1 i 4–6 uker i samråd med dermatolog. Ved tinea capitis også ukentlig vask med ketokonazol sjampo i opptil ett år etter avsluttet peroral behandling. Tinea unguium: terbinafin 250 mg daglig peroralt i 3 måneder (tånegler) eller 6 uker (fingernegler). Lokalbehandling med amorolfin neglelakk i 12 måneder dersom bare den distale tredjedelen av neglen er affisert.

Soppinfeksjoner i hud kan forårsakes av dermatofytter og gjærsopp. Dermatofyttinfeksjoner er trolig sjeldnere i Skandinavia enn ellers i verden. Overdiagnostisering og feilaktig bruk av antimykotika er sannsynligvis ganske vanlig.

Dermatofytter lever kun av nydannet keratin som finnes i epidermis, negler og hår. Tre hovedarter er vanlige patogene hos mennesker: Trichophyton, Microsporum og Epidermophyton. Artene har ulik evne til å invadere og til å fremkalle inflammasjon. Den vanligste dermatofytten i Norge, Trichophyton rubrum, kan ikke trenge inn i uskadet hud. Enkelte sjeldne, men mer aggressive sopparter (eks. Microsporum canis) kan infisere intakt hud. Etnisk afrikanske har en type hårstruktur som gjør dem mer disponerte for soppinfeksjoner i hår.

Utslettet skyldes inflammasjon og sprer seg utover fra et sentrum med rød, skjellende randsone der soppen er mest aktiv. Dette er de typiske manifestasjoner av tinea corporis (ringorm) og tinea cruris (skrittsopp). Når soppen vokser ned i epidermis som kler hårsekkene, kan det kliniske bildet bli kviselignende inflammasjon (dyp tinea). I slike situasjoner vil ikke alltid lokale antimykotika ha effekt pga. mangelfull penetrasjon.

Tinea pedis. Fissurer i huden mellom tærne med lettgradig inflammasjon og kløe. Starter ofte ensidig. Områder med skjelling og annulær keratolyse i huden på fotsåler. Tinea pedis skyldes oftest Trichophyton rubrum som lager lite inflammasjon. Tinea pedis er mindre vanlig hos barn og forveksles ofte med atopiske vinterføtter.

Tinea manuum. Ofte ensidig erytem og hvitlig keratotisk aksentuering av hudfurer i håndflatene (pudderflassing). Tinea manuum forveksles ofte med eksem og psoriasis.

Tinea capitis forekommer oftest hos barn, men hos etnisk afrikanske også hos voksne. Klinisk sees to varianter av tinea capitis. Den ene frembyr lett skjelldannelse, flekkvist håravfall, sparsom inflammasjon. Den andre har kraftig inflammasjon, i blant nesten som en abscess (kerion Celci).

Tinea unguium. Neglesopp på tærne er ofte kombinert med tinea pedis. Dermatofytter kan også angripe fingernegler. Neglen blir gulaktig misfarget, fortykket og porøs distalt. Løse keratinmasser ansamles under neglen som løftes opp (onykolyse). Etter hvert kan neglen bli deformert med musespist utseende.

Med unntak av interdigital tinea pedis bør diagnosen alltid verifiseres med påvisning av sopp ved dyrking, PCR eller mikroskopi. Dyrkingsprøve tas best ved å skrape fra kanten av utslett eller fra undersiden av neglen.

Overflatiske hudmykoser responderer på lokalbehandling med imidazolderivater (ketonazol, klotrimazol, ekonazol og mikonazol) eller terbinafin i 2–3 uker. Residiv og resmitte er vanlig ved tinea pedis. Dyp tinea og tinea capitis kan by på terapeutiske problemer. Behandling er terbinafin peroralt 250 mg × 1 i 4–6 uker i samråd med dermatolog. Ved tinea capitis anbefales parallell ukentlig vask av håret med ketokonazol sjampo i ett år etter avsluttet peroral behandling. Dette gjelder hele husstanden.

Ved tinea unguium vil terbinafin 250 mg daglig peroralt i 3 måneder for tånegler og 6 uker for fingernegler gi tilheling hos ca. 50–70 %. Tånegler som ikke vokser vil ikke ha effekt av peroral behandling. Lokalbehandling av onykomykoser har svært lav tilhelingsfrekvens, men vil kunne redusere smittsomhet. Amorolfin neglelakk 5 % 1–2 ganger i uken over 12 måneder kan forsøkes dersom bare den distale tredelen av neglen er affisert.
Likeledes behandling med ciklopiroks 0,8 % neglelakk 1 x daglig i 6–12 måneder ved neglesopp som affiserer mindre enn de distale 75 % av neglematriks på maksimalt 5 negler. Kombinasjonsbehandling med antimykotisk neglelakk og peroral behandling øker trolig tilhelingsprosenten noe.

Unngå unødig bruk av tette sko og støvler. Dette kan medføre mekaniske skader og maserert fuktig hud som gir inngangsporter for soppinfeksjon. Bruk av badesko/fottøy i offentlige dusjer, idretts- og svømmehaller er trolig effektiv profylakse. Ved uttalt fotsvette og fuktighet på føttene kan ullsokker forsøkes. Ved hyppige tilbakefall av tinea pedis/unguium vil man trolig ha nytte av en ukentlig smøring med antimykotisk krem på føtter for å hindre residiv.

Vanlig soppinfeksjon. Pityriasis versicolor debuterer gjerne om sommeren eller under opphold i subtropiske og tropiske områder. Årsaken er at økt svette- og talgsekresjon øker soppens evne til å invadere keratinet, og dessuten synes hypopigmenteringen mest tydelig i solbrun hud.

lav pris mobicip

Dagen avslutades med poster presentations, med 68 posters rörande allt mellan himmel och jord inom psykoterapiforskning. Eller vad sägs om: How Taiwanese women who refuse marriage seek for subjective and social identification; Weakenings and repairs in supervisory alliances; Quality assurance of treatment for personality disorders – a web based solution; How do anaclitic and introjective patients speak? Microanalysis of the words used by depressive and anxious patients throughout the therapeutic process; A clinical case study of a psychoanalytic psychotherapy monitored with functional neuroimaging; Classifying client laughter in psychotherapy eller How do insecurely attached patients become secure? A multiple case study with the patient attachment coding system?

Tags: Barn & Ungdom, Borderline, Borderline personlighetsstörning, effectiveness, Forskning, MBT, Mentalisering, Mentaliseringsbaserad terapi, Personlighetsstörningar, Psykiatri, Psykodynamisk forskning, Psykodynamisk psykoterapi, Psykodynamisk terapi, Psykologi, Psykoterapi, Terapi

Posted on 20 February 2014 by Karin Lindqvist

Länge har det varit kontroversiellt att diagnosticera personlighetsstörningar hos tonåringar. På senare tid har det dock kommit flera studier som visar att det visst går att diagnosticera på ett meningsfullt sätt. Personlighetsstörningar hos tonåringar är förknippat med låg livskvalitet, stora problem och höga samhällskostnader. Idag tänker man sig att tidig behandling kan öka chanserna till förbättring. Trots detta råder det stor brist på evidensbaserade behandlingar för denna population. Kognitiv analytisk terapi har jämförts med “manualized clinical care” utan signifikanta skillnader mellan grupperna, även om den första förbättrades snabbare. Dialektisk beteendeterapi har visats leda till färre slutenvårdsinläggningar och mindre avhopp än sedvanlig behandling, men utan skillnad avseende suicidförsök. För ungdomar med självskadebeteende och samtidig depression har MBT visats mer effektiv än sedvanlig behandling.

Hösten 2013 publicerades en holländsk pilotstudie på en mentaliseringsbaserad behandling för ungdomar med borderlinesymtom. I studien ingick elva ungdomar mellan 14 och 18 år, som hade mellan två och nio symtom på borderline personlighetsstörning (BPD). Åtta av de elva uppfyllde kriterierna för BPD och alla utom en uppfyllde dessutom kriterierna för minst en Axel I-störning. 73 procent rapporterade självskadebeteende och nära 20 procent hade under det senaste året försökt ta sitt liv.

Efter behandling rapporterade patienterna signifikant lägre symtombelastning, med en stor effektstyrka (d = 1.46).

Behandlingen som prövades var en högintensiv partiell slutenvårdsbehandling som varje vecka innehöll fyra gruppterapisessioner, en individualterapisession, en konstterapisession, en skrivterapisession, och en mentaliseringsbaserad kognitiv terapisession. Vidare hade alla patienter tillgång till psykiatrisk konsultation, socionom samt individuell coaching av en psykosocialt specialiserad sjuksköterska. Utöver detta var en familjeterapisession planerad var tredje vecka för att involvera ungdomens familj i behandlingen. Patienterna bodde på avdelningen fem dagar i veckan, gick i skolan ca tre timmar om dagen och bodde hemma under helgerna. Den terapeutiska miljön på avdelningen var organiserad enligt mentaliseringsprinciper: Till exempel var det relativt få regler jämfört med vad som vanligtvis finns på slutenvårdsavdelningar, och skötarna var individuellt orienterade snarare än grupporienterade. Medellängden på programmet var 11 månader med en maxtid på 12 månader.

Efter behandling rapporterade patienterna signifikant lägre symtombelastning, med en stor effektstyrka (d = 1.46). Därtill visade de stora förändringar i personlighetsfunktion med stora effektstyrkor på mått som självkontroll (d = 1.29), social anpassning (d =.70), identitetsintegration (d = 1.42) samt ansvarstagande (d =. 58). Vidare fanns en trend till förbättring avseende relationskapaciteter men den var inte signifikant (p = 0.067). Patienterna rapporterade vidare en stor och signifikant förbättring avseende livskvalitet (d = 1.11). Samtliga patienter utom en visade reliabel förändring avseende symtomatologi.

Dessa resultat är beaktansvärda särskilt med tanke på att detta var en tungt belastad patientgrupp vid behandlingsstart jämfört med normalpopulationen. Samtidigt ska sägas att resultaten, i linje med andra studier på liknande patientgrupper, visar att trots den intensiva behandlingen och de stora effektstorlekarna återgår inte patienterna till normalutveckling. Däremot menar författarna att ju tidigare interventioner, desto större sannolikhet att detta sker. Patienterna i denna grupp närmar sig normalpopulationen avseende personlighetspatologi vilket måste ses som ett väldigt uppmuntrande resultat.

Behandlingen var dock mycket intensiv och resurskrävande. Författarna själva menar att de funnit att detta inte var ett optimalt sätt att implementera MBT då det blev för känslomässigt intensivt för såväl patienter som behandlare. Idag rekommenderar de snarare en variant av MBT-A i öppenvård (mer i linje med Roussouw et al., 2013?) då detta torde leda till lägre känslomässig intensitet för både ungdomarna och behandlingsteamet. Forskarna avbröt därför denna studie i förtid för att fokusera på utvecklandet av en mindre intensiv form av behandlingen som fokuserar på de effektiva beståndsdelarna samtidigt som den minimerar de iatrogena effekterna (och som dessutom givetvis, vilket forskarna lustigt nog inte nämner, är betydligt mindre resurskrävande). Just nu utför de en större studie som prövar effektiviteten av en sådan MBT-behandling i öppenvård. Denna pilotstudie har trots implementeringssvårigheter bidragit till stödet för mentaliseringsbaserade behandlingsformer för ungdomar med komplex personlighetsproblematik och har säkerligen gett viktiga lärdomar till forskarlaget inför studien på MBT i öppenvård. Vi väntar med spänning!

Ska vi prata om sex? – Sexprat, normativitet och psykodynamisk psykoterapi. Gästspel av Calle Brunell och Jonas Pettersson

Posted on 07 April 2013 by Karin Lindqvist

Calle Brunell är psykolog och författare, Jonas Pettersson är psykolog och musiker. De arbetar för tillfället inom Barn- och Ungdomspsykiatrin i Botkyrka. Tillsammans håller de workshops om normer och normativitet.

Den som vill ta del av uppsatsen i sin helhet kan kontakta författarna på: callebrunell@yahoo.se eller jonaskarlpettersson@gmail.com

Denna text har även tidigare publicerats i Riksföreningen Psykoterapicentrums tidning Psykoterapi (dåvarande Insikten).

Från att ha varit centrala i den tidiga psykoanalysen har frågor om sex och sexualitet fått allt mindre utrymme i moderna psykodynamiska teorier. Även i terapirummet verkar dessa ämnen fortfarande svåra att närma sig. Är sex och sexualitet inte längre en självklar del av psykodynamiska psykoterapeuters verksamhetsområde?

Dagens västerländska samhälle beskrivs ofta som frigjort och öppet när det gäller sex och sexualitet. Man skulle därmed kunna föreställa sig att dessa områden inte längre är särskilt vare sig laddade eller problematiska för oss fria, moderna människor. Men uppenbarligen är detta inte fallet. Den västerländska kulturen framstår snarare som besatt av sex, och sprängfylld av motsägelser och konflikter kring vad sex är och borde vara.

Att repressiva regler kring sexualitet i många, om än långt ifrån alla, fall ersatts av förväntningar på sexuell utlevelse kan knappast betraktas som frihet, utan snarare som ett skifte från en uppsättning regler till en annan. Den sexuella frigörelsen i sig kan därmed bli en källa till skam, genom att den etablerar nya normer att leva upp till.

Den seriösa diskussionen om sexualiteten lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet.

Trots att media ägnar stort utrymme åt sex och sexualitet innebär det inte nödvändigtvis att man tar dessa ämnen på allvar. Tvärtom handlar det ofta om ett oreflekterat förmedlande av stereotypa normer och ideal. Den seriösa diskussionen om sexualiteten lyser med sin frånvaro i det offentliga samtalet. Här menar vi att psykologer och psykoterapeuter borde ha mycket att bidra med. Den psykoanalytiska rörelsen har en lång tradition av att intressera sig för sex och sexualitet, och är knappast känd för att undvika varken problematiserande eller komplexa resonemang.

Ändå beskriver många psykodynamiker att sexualiteten under de senaste decennierna fått mindre utrymme såväl i teorin som i den kliniska praktiken, och man anger en rad möjliga förklaringar till detta. Såväl objektrelationsteorin som ett betonande av den ”verkliga” relationen mellan terapeut och patient verkar kunna leda till att sexualiteten marginaliseras, men på två olika sätt. Ett objektrelationsteoretiskt synsätt förefaller ibland leda till att sexualiteten helt enkelt inte ses som så viktig att utforska. I det senare fallet handlar det inte om ointresse, utan om att detta område helt enkelt blir svårare att hantera. Så vilken plats har sexualiteten i nutida psykodynamisk teori och praktik? Hur bemöter terapeuter patienter som avviker från den heterosexuella normen? Och hur blir det för patienterna?

Så vilken plats har sexualiteten i nutida psykodynamisk teori och praktik?

Knappast någon skulle väl uppge något annat huvudsakligt skäl för att bedriva psykoterapi än att hjälpa sina patienter. Ändå har psykoterapiforskningen ägnat anmärkningsvärt lite uppmärksamhet åt just patienternas upplevelser. Det inom psykoterapiforskningen så flitigt använda begreppet evidens innehåller enligt Werbart (2007) tre parter: det vetenskapliga samhället som förväntas pröva kunskapsbasen, klinikern som ska koppla samman vetenskapen med sin erfarenhet, samt patienten med sin individuella kombination av problem, preferenser och föreställningar. Att evidensbegreppet under senare år reducerats till att vara liktydigt med randomiserade kontrollerade studier innebär därmed en stor förlust.

Flera saker har gjort oss intresserade av hur man pratar om sex och sexualitet i psykoterapier. I samband med ett projekt på Alla Kvinnors Hus förvånades vi över att psykoterapeuter i så pass hög utsträckning hänvisade sina patienter dit, då frågor om sex eller sexuella övergrepp aktualiserades i terapiarbetet. Borde inte terapeuterna själva vara kapabla att hantera dessa ämnen? Våra kontakter med personer verksamma vid RFSU-kliniken i Stockholm bekräftade bilden av sex och sexualitet som ämnen som terapeuter har svårt att hantera. Till detta kommer våra egna erfarenheter från psykologlinjen, där vi många gånger upplevt att sex och sexualitet skulle behöva få mer utrymme.

Borde inte terapeuterna själva vara kapabla att hantera dessa ämnen?

I arbetet med vår uppsats gjorde vi en uppdelning mellan sex och sexualitet. Med sexualitet avser vi sådant som könsidentitet, begär, och fantasier och drömmar med sexuellt innehåll. Sex syftar på mer konkreta sexuella erfarenheter, det som Shalev och Yerushalmi (2009) benämner ”ytlig” eller ”extern” sexualitet. Båda dessa begrepp är dock komplexa och mångbottnade, och varierar beroende på kulturell, social och historisk kontext.

Utgångspunkten för vår psykologexamensuppsats ”Ska vi prata om sex?” var enkel: vi ville undersöka patienternas upplevelser av hur sex och sexualitet behandlas i psykodynamisk terapi, och vi ville göra det genom att fråga patienterna själva. Vi genomförde sju semistrukturerade kvalitativa intervjuer, och analyserade materialet utifrån en fenomenologisk ansats. Vi avhöll oss i stort sett från spekulationer kring våra informanters möjliga omedvetna motiv, motstånd eller liknande, utan strävade efter att hela tiden ligga nära våra informanters utsagor. Att våra informanters berättelser är subjektiva gör dem inte mindre sanna. Man måste dock komma ihåg att patientens perspektiv, liksom terapeutens, oundvikligen bara är en sida av historien. Vår analys resulterade i fem huvudteman: Pratbarhet; Initiativ & ansvar; Terapeuten och det sexuella materialet; Sexprat och den terapeutiska relationen; samt Normativitet. Vi kommer här att redovisa och diskutera ett urval av de fynd vi anser mest intressanta. För att göra materialet mer läsbart har vi gett våra informanter fiktiva namn.

En förutsättning för att the ”talking cure” ska kunna fungera är att viktiga ämnen faktiskt blir pratade om.

Vad får man egentligen prata om i sin terapi? En förutsättning för att the ”talking cure” ska kunna fungera är att viktiga ämnen faktiskt blir pratade om. Flera av våra informanter beskriver sex och sexualitet som svåra eller omöjliga områden att prata om i sina terapier, och många av dem upplevde också att deras terapeuter hade svårt att hantera dessa ämnen, en upplevelse som får stöd i tidigare forskning.

För flera av våra informanter verkar sexualiteten ha en central betydelse för den egna identiteten. Att prata om sex blir ett sätt att definiera vem man är. En av våra informanter, Hillevi, beskriver att hon var på sin vakt när det gällde hur hennes terapeut hanterade frågor om sex och sexualitet. Hon var uppmärksam på terapeutens reaktioner och vaksam mot övertolkningar, samtidigt som hon hade en önskan och ett behov av att prata om sex och sexualitet. Att sex och sexualitet är laddade ämnen innebär givetvis inte att man ska undvika dem i terapi. Tvärtom. Det är just denna laddning som gör det så viktigt att erbjuda en möjlighet att arbeta med dem.

”det är ju få saker som det ligger så mycket prestation i som sex, samtidigt som det ska vara så fantastiskt och trevligt och underbart och verkligen det bästa som finns”

Den egna sexualiteten är givetvis också en potentiell källa till njutning och glädje. Kanske uttrycker Hillevi något av sexualitetens komplexitet då hon säger att ”det är ju få saker som det ligger så mycket prestation i som sex, samtidigt som det ska vara så fantastiskt och trevligt och underbart och verkligen det bästa som finns”. Vi tror att det kan finnas en tendens hos patienter, och kanske även terapeuter, att uppfatta sex som något särskilt, som ett område man ogärna problematiserar eller intellektualiserar mer än nödvändigt. Kanske finns en önskan att hålla sexualiteten avskild från andra delar av livet, att freda den. Sofia, en annan av våra informanter, beskriver att hennes terapi var så problemfokuserad att allt hon tog upp riskerade att ses som, och rentav förvandlas till, problem. ”Jag bara behövde bolla det lite”, säger hon, ”men istället pratades det om det som om det var ett stort problem.” Detta bidrog till att hon undvek att tala om sex och sexualitet i sin terapi. Vi tror att ett alltför snävt fokus på problem riskerar att vara allmänt hindrande genom att göra terapin mindre glädjefylld, men också göra det svårare för patienten att ta upp sådant som faktiskt är problematiskt.

Man får en bild av hur de båda står maktlösa medan en störtflod av explicit sexuellt material sköljer över dem.

mobic dosis paracetamol

Så kallade biologiska läkemedel som påverkar kroppens immunsystem ger en tydlig effekt på svår psoriasis och håller i sig under lång tid. Det visar en ny svensk studie som kan påverka behandlingsriktlinjer världen över.

Svenska forskare visar i en ny studie att behandling mot högt blodtryck inte ger någon ytterligare effekt efter att trycket kommit ner till en viss gräns. Resultaten går emot de nyligen uppdaterade riktlinjerna för behandling av högt blodtryck i USA.

Ett vanligt läkemedel mot diabetes visar sig ha negativa effekter på sikt. Men med bättre förståelse för kroppens fettförbränning hoppas forskare ta fram nya mediciner.

Ett nytt läkemedel mot psoriasis har nått den sista fasen av kliniska studier och visar utmärkta resultat.

I en stor studie från USA visar att vissa receptfria läkemedel ökar risken för hörselskada bland äldre kvinnor.

Ett ny substans kan nu bota många av de patienter som lider av svårbehandlad blodcancer. – Ingen medicin i dag visar så dramatiska resultat, säger en av forskarna bakom studien.

Skrevet av: Norsk Revmatikerforbund / Publisert: 27.10.2016 / Oppdatert: 01.11.2016

Revmatisk sykdom eller betennelser som fører til vondt i ryggen, kan i mange tilfeller henge sammen med betennelser andre steder i kroppen. Derfor er det viktig at legen får beskjed om alle plager som kan ha sammenheng med ryggsmerter.

Hvis du gir legen riktig informasjon, blir det enklere for legen å stille en diagnose slik at du får riktig behandling. Disse symptomene holdes i sjakk med riktig behandling.

Betennelsene som oftest forekommer sammen med betennelsesrelaterte ryggsmerter:

Omtrent 11 prosent av pasientene som har ryggsmerter forårsaket av en revmatologisk sykdom, kan også oppleve å få kronisk betennelsessykdom i fordøyelsessystemet. De vanligste er Crohns sykdom og Ulcerøs kolitt. De vanligste symptomene på tarmbetennelse er magesmerter, diare, dårlig matlyst og vekttap. Med behandling er det mulig å oppnå kontroll med symptomene og få lange perioder hvor betennelsen holdes i sjakk.

Når det gjelder Øyebetennelse er det viktig å være spesielt oppmerksom på Uveitt og Irridocyklitt. Dette er betennelser i en eller flere deler av øyet. Ubehandlet over lang tid, kan disse tilstandene føre til synsskader. Den vanligste øyebetennelsen sammen med betennelsesrelaterte ryggsmerter er betennelser i de fremre delene av øyet – ”akutt anterior Uveitt” –. Omtrent en fjerdedel av pasientene med betennelsesrelaterte ryggsmerter forårsaket av en revmatologisk sykdom, får Uveitt minst en gang. Med riktig behandling kan man forhindre synsskader.

Omtrent 11 prosent av pasientene med ryggsmerter forårsaket av en revmatologisk sykdom, er også rammet av Psoriasis. Psoriasis er en kronisk betennelsessykdom i huden som gir et rødt, skjellende utslett. Det varierer fra person til person hvor alvorlig betennelsen blir og hvor mye av kroppen som dekkes av utslett. Typiske steder for utslettet er hodebunn, negler, ører og kjønnsorganer i tillegg til hele kroppen forøvrig. Det vanligste er at man får utslett på albuene, knærne og ryggen.

Psoriasisutslett har som regel en skarp grense mot normal hud. Det er ofte rødt, tykt og flassende, men på enkelte hudområder kan utslettet likne mer på eksem og være uten skorper. Noen ganger er det også væskefylte blemmer. Selve utslettet kan forekomme i store, sammenhengende områder, enten som mindre flekker, eller som små, spredte «knopper». Som regel klør det, og hele 38 % av pasientene med psoriasis rapporterer at nettopp kløen er det mest plagsomme ved sykdommen.

Den betennelsen som forekommer der sener, ligamenter eller leddkapsler fester seg til skjelettet, kalles med en fellesbetegnelse, Entesitt. Dette er ofte smertefulle betennelser som kan gi redusert bevegelighet. De entesittene som har sammenheng med ryggsmertene, forekommer ofte i og under hælen, i festet mellom brystben og ribben eller i hoften.

Pølsefinger og pølsetå, såkalt Daktylitt, skyldes betennelse i fingre eller tær. Hele fingeren eller tåen som rammes, er hoven. Ved rene leddbetennelser, Synovitt, er det derimot kun leddet som er betent.

Kilder:
Cruyssen BW, Ribbens C, Boonen A, et al. Ann Rheum Dis. 2007;66:1072-1077. PMID: 17261531 http://www.lmfnorge.no/Diagnoser/IBD/Morbus-Crohn#sthash.2h8ACupe.dpuf
Cruyssen BW, Ribbens C, Boonen A, et al. Ann Rheum Dis. 2007;66:1072-1077. PMID: 17261531
Cruyssen BW, Ribbens C, Boonen A, et al. Ann Rheum Dis. 2007;66:1072-1077. PMID: 17261531
nhi.no/foreldre-og-barn/ungdom/sykdommer/psoriasis-oversikt-1633.html
Lebwohl MG, Bachelez H, Barker J, et al. JAAD 2014;70:871-881. PMID: 24576585
Bijlsma JWJ, da Silva JA, Haculla E, et.al. EULAR Textbook on Rheumatic Diseases. ISBN: 978-1-905545-08-7
Bijlsma JWJ, da Silva JA, Haculla E, et.al. EULAR Textbook on Rheumatic Diseases. ISBN: 978-1-905545-08-7

Takk til Abbvie for bidrag til informasjon.

-> Provoke: plaats, rangschikking, omvang, vorm, omtrek, kleur, efflorescentie

Plaats: bijv. op de handrug, buik enz.

Omvang:
Aantal: tiental, hondertal
Grootte:
-miliair (1-2 mm)
-lenticulair (3-10 mm)
-nummulair (1-3 cm)
-kinderhandpalmgroot (3-5 cm)
-gandpalmgroot (5-10 cm)

Vorm:
-rond
-ovaal
-polygonaal (veelhoekig)
-polycyclisch (veelbochtig)
-rechthoekig
-lineair (lijnvormig)
-gegyreerd (geslingerd)
-dendritisch (vertakt)
-grillig
-annulair (ringvormig)
-arciform (boogvormig)
-circinair (onderbroken ringvormig)
-concentrisch (meerdere ringen vanuit centrum, ringen hebben dezelfde kleur)
-kokardevormig (iris- of schietschijfvormig, met verschillende kleuren)
3D vorm:
-bolrond
-bolrond met indeuking
-hemisferisch
-vlak
-spitis
-stomp
-gesteeld
-hobbelig
-opgeworpen rand

Omtrek:
-lijnscherp
-scherp
-matig scherp
-onscherp

Kleur:
De kleur van de afwijking + of deze:
-webdrukbaar is
-niet-wegdrukbaar is
-granulomateus is (krijgt een "appelmoeskleur" bij diascopie)

Efflorescenties:
-macula (omschreven kleurverandering van de huid)
-dyschromia (niet nader omschreven kleurverandering, niet wegdrukbaar)
-erythema (niet nader omschreven, wegdrukbare roodheid)
-purpura (niet wegdrukbare roodheid, bloeding die paarsbruin tot geelbruin wordt)
-teleangiectasia (wegdrukbare felle roodheid, blijvend verwijd bloedvat)
-papula (circumscripte solide verhevenheid 1cm)
-tumor (solide verhevenheid >1cm)
-plaque (solide vlakke verhevenheid van de huid >1cm)
-vesicula (holte met helder vocht in epidermis 1cm subcorneaal, inra- of subepidermaal gelegen)
-pustula (zichtbare holte gevuld met purulent vocht Versimpelde differentiaaldiagnose van dermatologische ziektebeelden:
(voor een uitgebreide DD van huidziekten, ga naar: http://www.huidziekten.nl/zakboek/dermatosen/etxt/Efflorescenties.htm)

Erytheem
a. gelokaliseerd
- erysipelas
- rosacea
- lupus erythematodes
- erythema intertrigo
- erysipeloid
- erythema faciale
- SLE
- erythema perstans
- erythema palmare
- erythema nodosum
- fenomeen van Raynaud
- overige
b. gegeneraliseerd
- exanthematische erythemen
- mononucleosis infectiosa
- geneesmiddeleneruptie
- secundaire syfilis
- erythema multifome
- overige
c. annulair en gegyreerd
- erythema chronicum migrans
- erythema multiforme
- erythema annulare centrifugum
- erythema exsudativum multiforme
- grannuloma annulare
- livedo reticularis
- larva migrans
- erythema annulare rheumatica
- erythema marginatum
- erythema migrans arciforme
- erythema migrans necroticans
- erythema gyratum repens
- erythema gyratum perstans
- overige

Dyschromieen
- melasma (vlekkerige hyperpigmentatie op het gelaat)
- postinflammatoire hyperpigmentatie

Papuleuze dermatosen
a. papillomateus
- verruca vulgaris
- verruca seborrhoicum
- condylomata acuminatum
- condyloma latum
- molluscum contagiosum

b. hemisferisch en bolrond
- urticaria
- prurigo
- scabies
- milium
- granuloma annulare
- secundaire syfilis
- Kaposi sarcoom

d. spits
- prurigo
- condylomata acuminatum

Eczemen
- Allergisch contacteczeem
- Orthoergisch contacteczeem
- Dermatitis solaris
- Constitutioneel eczeem
- Seborrhoisch eczeem
- Mycotisch eczeem
- Acrovesiculeus eczeem
- Tylorisch eczeem
- Microbieel eczeem
- Variceus eczeem
- Nummulair eczeem
- Dermatitis perioralis
- Eczema intertrigosum
- Craquele eczeem
- Juveniele plantaire dermatose
- Geneesmiddelen geinduceerd
- Overige

Vesiculo(bulleuze) dermatosen
a. vesiculeus
- herpes simplex
- herpes zoster
- varicella
- hand-, mond- en voetziekte (blaasjes op handen, voeten en mond)
b. bulleus
- impetigo bullosa
- erythema multiforme
- geneesmiddeleneruptie
- immunobulleuze dermatosen
- porphyrie
- epidermolysis bullosa
- pemphigus vulgaris
- dermatitis herpetiformis
- overige

procardia ingen receptek