billigste levaquin for sinus

levaquin piller ups

Hillevi var rädd att om hon väl började prata om sex på en alltför detaljerad nivå så skulle hon förlora kontrollen över sina utsagor, den terapeutiska relationen skulle bli alltför intim och hon skulle känna sig ”uppfläkt”. Terapeuten skulle kunna ”överraska” henne med sexuellt material när hon inte var beredd, och ”ta upp det hux flux när som helst!”. Men Hillevi beskriver också en oro för att även terapeuten skulle förlora kontrollen. Man får en bild av hur de båda står maktlösa medan en störtflod av explicit sexuellt material sköljer över dem. Det är tydligt att Hillevi inte var trygg med att hennes terapeut skulle kunna hantera situationen. Detta innebär givetvis inte nödvändigtvis att hennes terapeut verkligen skulle ha varit så oförmögen som Hillevi befarade, men denna hennes rädsla gjorde att hon avstod från att prata konkret och detaljerat om sex, vilket hon i efterhand beklagar. En annan informant, Elin, hade en rakt motsatt upplevelse. Hon beskriver hur hennes terapeut gjorde det möjligt för henne att undersöka sina känslor i relation till sex och sexualitet utan att drunkna i dem. Istället för att, som i Hillevis fall, bli en del av en hotande kontrollförlust blev Elins terapeut en trygghet och ett stöd. Kanske var det viktigt att det var Elins terapeut som förde in deras samtal på sex och sexualitet, eftersom detta gav terapeuten en chans att visa att hon var både kapabel och beredd att hantera dessa ämnen. Att ta upp dessa ämnen innebär inte att terapeuten bör bortse från eller köra över patientens motstånd och/eller önskningar om vad terapin ska beröra och inte. Terapeutens uppgift är inte att oavsett omständigheter se till att ett samtal om sex och sexualitet blir av, utan att erbjuda en möjlighet till detta, och att underlätta för de patienter som faktiskt vill arbeta med dessa ämnen.

Är psykoterapeuter rädda för att ta upp frågor om sex och sexualitet? Våra informanter beskriver skiftande erfarenheter. Endast två av dem uppger att deras terapeuter tagit initiativ till samtal om sex eller sexualitet, medan flera efterfrågar mer aktivt undersökande från terapeuten. Terapeuten har i kraft av sin yrkesroll en stor makt när det gäller att sätta agendan för det terapeutiska samtalet, och vi menar att det är terapeutens ansvar att på olika sätt visa att också svåra ämnen är möjliga att prata om i terapin. Även om många terapeuter följer teoretiska riktlinjer om att inte styra den terapeutiska processen, genom exempelvis direkta frågor eller genom att fokusera på ett visst område, är det deras uppgift att skapa en såpass tillåtande atmosfär att patienten känner sig fri att ta upp vad helst som faller henne eller honom in. Shalev och Yerushalmi (2009) påpekar att en ond cirkel lätt uppstår, där patientens tendens att undvika sex och sexualitet explicit eller implicit förstärks av terapeutens agerande. Då terapeuten inte aktivt undersöker ett område, blir det upp till patienten att ta initiativet. Våra resultat talar för att en alltför icke-styrande terapeut riskerar att lägga över onödigt mycket ansvar på patienten. Det kan vara svårt för patienten att bedöma huruvida något är viktigt att ta upp, och det kan också kännas svårt att verkligen ta upp sådant man faktiskt vill ta upp.

Karin betonar flera gånger hur viktigt det var för henne att inte börja ta ansvar för terapisituationen. Hon tyckte att det var terapeutens sak att ta reda på hennes sexuella läggning, och när terapeuten inte frågade kom det att dröja innan Karins bisexualitet blev uttalad. Att som terapeut tro sig veta saker om sin patient som man faktiskt inte vet är givetvis problematiskt. Vi menar att det också finns skäl att tro att det finns en generell riktning i dessa antaganden, nämligen att terapeuten tenderar att tillskriva patienten mer normativa beteenden. Flera av våra informanter beskriver att det tidigt i deras terapier skapades en berättelse om dem själva och deras liv, och att denna berättelse kunde vara svår att förändra när den väl etablerats. Ur detta perspektiv framstår det som svårmotiverat att man som terapeut inte under bedömningssamtalen eller åtminstone relativt tidigt i terapin undersöker sin patients sexuella läggning. Karin menar att ett bra sätt att som terapeut göra det lättare för klienten att berätta om exempelvis sexuell läggning vore att helt enkelt fråga: finns det någonting som du tycker att jag behöver veta om dig? Sofia tycker att det skulle hjälpa om undersökandet av sex och sexualitet var mer formaliserat, som ett obligatorium snarare än något som terapeuten själv valt att intressera sig för.

Ju mindre aktivt styrande terapeuten är, desto större utrymme får rimligen patientens förförståelse. För Sven var det självklart att hans terapeut var intresserad av frågor om sex och sexualitet. Han berättar att han tänkte att ”om inte en psykoanalytiker tycker att [en sexuell fantasi] är någonting att bry sig om, då är det väl inget att bry sig om”.

Terapeuten och det sexuella materialet

Både Kim och Karin beskriver hur terapeuten skiftat fokus då de kommit in på konkreta sexuella situationer. Kims terapeut verkar ha försökt undersöka Kims känslor kring hans sexuella relationer, men inte varit särskilt intresserad av de specifikt sexuella aspekterna av Kims berättelser. Karins terapeut tenderade att skifta nivå bort från samtal om konkreta sexuella situationer, för att istället fokusera på sexualitet i allmänhet, och på behov mer generellt.

Green (1995 och 1997), Fonagy (2006) och Target (2007) framhåller objektrelationsteorins ökade inflytande som en förklaring till sexualitetens minskade utrymme inom psykodynamisk psykoterapi. De menar att objektrelationsteorins fokus på tidiga relationer resulterat i att psykosexualiteten numera tenderar att betraktas som något som döljer andra, icke-sexuella, objektkonflikter snarare än omvänt. Istället för att sexualiteten ses som något specifikt och eget uppfattas den som en av många arenor för relationer. Fonagy poängterar dock att det inte finns någon inbyggd motsättning mellan objektrelationsteorin och en betoning av sexualitetens betydelse, och framhåller att många objektrelationella modeller har bidragit till förståelsen av sexualiteten. Green (1995) ser också en tendens att betrakta sexuellt material som ett försvar mot andra, dolda, aspekter bortom sexualiteten. Green kontrasterar en klassisk psykodynamisk syn på sexualiteten som arkaisk, mot objektrelationsteorins syn på den som ett defensivt försvar. Kanske är det detta som tar sig uttryck i terapeuternas agerande i de situationer Kim och Karin beskriver. Terapeuterna rör sig bort från det konkreta sexuella materialet för att istället utforska aspekter bortom detta: i Kims fall tidiga relationer, och i Karins fall hennes relation till sex och att uttrycka behov.

När Elin uttrycker sig diffust och flytande är det terapeuten som konkretiserar och aktivt utforskar det sexuellas roll i det Elin beskriver.

Både Karin och Kim upplevde att deras terapeuter rörde sig bort från det konkreta sexpratet för att de hade svårt att hantera det. Men kanske skulle man istället kunna förstå terapeuternas agerande som utslag av terapeutisk metod. Fonagy (2006) och Target (2007) menar att sexuellt material i objektrelationssammanhang tenderar att lämnas outforskat på samma sätt som det manifesta innehållet i drömmar sätts åt sidan då man fokuserar på latent material. Kim och Karin hade båda en önskan att prata konkret om sexuella situationer, och de blev frustrerade då denna önskan inte tillgodosågs. Om terapeuternas fokusskiften var medvetna val så hade det kanske varit positivt om terapeuterna på något sätt förklarat detta, alternativt inte haft så bråttom utan låtit Kim och Karin prata om konkret sex en stund innan de styrt samtalet mot andra områden. Elins erfarenheter framstår i mycket som raka motsatsen till Kims och Karins. När Elin uttrycker sig diffust och flytande är det terapeuten som konkretiserar och aktivt utforskar det sexuellas roll i det Elin beskriver.

Elin, Linda och Sven beskriver alla erfarenheter av att deras terapeuter normaliserat saker de tagit upp i terapin. Obegi (2008) skriver att patienter vänder sig till sina terapeuter med en förhoppning om en försäkran att deras psykologiska tillstånd är hanterbara och ”normala”. I detta sammanhang är terapeutens roll som expert central. Att med den psykoterapeutiska yrkesrollen i ryggen förklara att ett beteende är normalt, eller åtminstone acceptabelt, får en annan tyngd än om en vän eller anhörig skulle göra samma sak. Obegi (2008) framställer normaliserandet som en förutsättning för ett vidare terapeutiskt arbete, vilket liknar Elins beskrivning. Elins terapeut normaliserade själva det att ha behov, vilket bland annat gjorde det möjligt för Elin att våga närma sig sexuella teman. Madill och Barkman (1997) framhåller tvärtom betydelsen av att patientens symptom inte normaliseras. Att inte normalisera patientens erfarenheter innebär att de ses som viktiga, som någonting utanför den ”normala” erfarenheten, och därmed som något att arbeta med i terapin. Linda upplevde att hennes terapeut tenderade att avfärda hennes sexuella problem med att ”så gör ju alla”. Kanske var det just ett icke-normaliserande som Linda hade behövt. Sven beskriver ytterligare en erfarenhet. I hans fall verkar terapeutens normaliserande ha varit allt Sven behövde för att kunna släppa sin oro. Kanske hade Svens förförståelse av sin terapeut som intresserad av sex och sexualitet betydelse för detta. Medan Linda hade ett lidande och ett behov av att faktiskt arbeta med det som hennes terapeut istället normaliserade, verkar Sven mest ha behövt höra att han var okej.

I en sådan laddad relationell kontext har parterna, enligt Target, att välja mellan att antingen ignorera sexuella teman, eller tolka om dem så att de ”egentligen” inte handlar om sex.

Sexprat och den terapeutiska relationen

Target (2007) påpekar att psykosexualiteten försvunnit ur fokus parallellt med att synen på överföring förändrats. Genom att erkänna betydelsen av den ”verkliga” relationen mellan patient och terapeut, istället för att ensidigt fokusera på överföringsrelationen, överger terapeuten sin trygga position som distanserad betraktare. I en terapeutisk miljö som betonar det relationella är det inte längre möjligt att lyfta bort terapeutens känslomässiga engagemang ur den kliniska situationen. Fonagy (2006) menar att det i en framgångsrik terapi är oundvikligt att terapeuten förälskar sig i sin klient, och att hans eller hennes sexuella känslor på så sätt kommer att tränga in i relationen. Sammantaget kan detta göra det mer komplicerat för både patient och terapeut att förhålla sig till sexuellt material. I en sådan laddad relationell kontext har parterna, enligt Target, att välja mellan att antingen ignorera sexuella teman, eller tolka om dem så att de ”egentligen” inte handlar om sex. Target gör en jämförelse med föräldern som ignorerar det sexuellt upphetsade barnet, alternativt bemöter barnets sexuella upphetsning som något annat än vad den egentligen är.

Flera av våra informanter beskriver en rädsla inför att ta upp sexuella teman i terapin, en rädsla som alltså enligt Fonagy är fullt förståelig, och kanske till och med befogad. Hillevi befarade att både hon och hennes terapeut skulle förlora kontrollen över terapin, medan Sofia var rädd att relationen mellan henne och hennes terapeut skulle ”smutsas ned”.

Karin, som är bisexuell, menar också att det var lättare att prata utförligt och detaljerat om sex med sin kvinnliga terapeut när det handlade om hennes heterosexuella relation. Hon beskriver hur terapeuten ser och relaterar till henne på ett nytt sätt efter att hon berättat om sin flickvän. Karin själv förklarar terapeutens nya förhållningssätt som ett utslag av bristande hbtq-kompetens, men man skulle kanske också kunna hävda att när hon kommer ut som bisexuell, blir en sexualisering av den terapeutiska relationen mer möjlig. Denna sexualisering verkar accelereras av att prata konkret och explicit om sex. Kanske kan man förstå terapeutens skifte av fokus från sexuell praktik till sexualitet i allmänhet, från det konkreta till det mer abstrakta som hennes försök att kyla ner en relation som annars riskerar att bli överhettad. Möjligtvis är det något sådant Sofia eftersträvar när hon föreslår att terapeuten ska undersöka sex och sexualitet på ett mer formaliserat sätt. Genom standardiserade frågor skulle terapeuten lyfta sexpratet från relationen och in i funktionen som psykolog. Terapeuten skulle inte fråga för att hon var nyfiken utan som en del av hennes professionella agerande som terapeut.

Kanske ligger en förklaring till svårigheten i att sex och psykoterapi på vissa plan är så lika.

Våra informanter menar att den terapeutiska situationen erbjuder en möjlighet att prata om sex och sexualitet på ett nytt sätt. Men att göra det på ett bra sätt är långt ifrån enkelt. Kanske ligger en förklaring till svårigheten i att sex och psykoterapi på vissa plan är så lika. Fonagy (2006) menar att psykoanalys som handling, inte som terapeutisk process, liknar den sexuella upphetsningen. I både psykoterapin och i det sexuella mötet överskrids interpersonella gränser, och man närmar sig ”det mystiska” i den andra. Fonagy skriver: ”I can think of only two categories of interpersonal interaction where the exchange of subjectivities across a person’s physical boundaries is both mutually desired and legitimized: one is normal sexual excitement, and the other is psychoanalysis”.

För personer med en icke-heterosexuell läggning medför det stora utmaningar att leva i ett heterosexistiskt samhälle. Många hbtq-personer upplever stigmatisering, diskriminering, heterosexism, våld, och ett underskott av socialt stöd. Detta är några av anledningarna till varför hbtq-personer löper större risk att drabbas av psykisk sjukdom jämfört med heterosexuella. Och tyvärr verkar heteronormen ofta tränga in även i terapirummet.

Hillevi har dock god erfarenhet av att berätta om sin sexualitet inför sin terapeut. Hon beskriver att hon till en början var rädd för att hennes terapeut skulle ”grotta ner sig” överdrivet mycket i hennes bisexualitet, men att hon blev positivt överraskad när han släppte ämnet ganska raskt och utan att problematisera det. Hon fick aldrig ”någon känsla någonsin av att han satt och försökte gräva i någonting som inte var egentligen viktigt”.

ett överdrivet fokus på sådant som klienten inte uppfattar som problematiskt är speciellt ohjälpsamt

Kim, som definierar sig som queer, upplevde å andra sidan sin terapeut som ”groteskt normativ”, och att hon fokuserade överdrivet mycket på hans polyamori, detta trots att terapeuten hade en uttalad hbt-kompetens. Han uttrycker att terapeutens fokus på att han har flera parallella kärleksrelationer inte bara var tröttsamt utan också mycket frustrerande. Många forskare (se exempelvis APA, 2011; Garnets et al., 1991; Israel et al., 2008a; Israel et al. 2008b) menar att just ett överdrivet fokus på sådant som klienten inte uppfattar som problematiskt är speciellt ohjälpsamtoch att vissa terapier snarare påminner om övertalning och omvändelse, än om läkning.

Karin upplevde att hon måste förklara grundläggande hbtq-begrepp för sin terapeut, vilket irriterade henne. Hon säger bland annat att hon fick ”skriva om vissa ord för att det ska bli mer förståeligt” och att hon var tvungen att ”heterofiera sitt eget språk”. En av de faktorer som identifierats som speciellt ohjälpsamma i terapi med hbtq-klienter är terapeutens bristande kunskap. Karin tvingades undervisa sin terapeut vilket ledde till både irritation och oro, men framförallt en förskjutning av ansvar. När de invanda etablerade rollerna frångicks riskerades den terapeutiska alliansen att undermineras.

För både Karin och Hillevi var det laddat att berätta för terapeuten om sin bisexualitet. Vanligt är att bisexualitet inte betraktas som en giltig sexuell läggning, utan snarare ses som ett övergångsstadium mellan hetero- och homosexualitet. I ett monosexistiskt samhälle, där normen bjuder att begäret är riktat mot antingen kvinnor eller män och aldrig både och, är det vanligare att en ickeheterosexuell patient tolkas som homosexuell än som bisexuell. Karin snuddar vid det problematiska i att inte tillhöra någon av kategorierna homo- eller heterosexuell när hon funderar på vilken typ av terapeut hon skulle vilja gå till. Hos sin nuvarande terapeut känner hon sig inte bekväm med att prata om sin lesbiska relation, men samtidigt tror hon att det skulle vara problematiskt att ta upp sina heterosexuella erfarenheter med en ”superflataterapeut”. Israel et al. (2008a) menar att det är hjälpsamt om sexuell läggning kommer upp tidigt i terapiprocessen, oavsett om det relaterar till klientens sökorsak. Terapeuten måste således hitta en balans och lyckas att göra sexualiteten pratbar och synlig utan att göra den till ett större problem än den är för patienten.

Karin frågar sig vilken hbtq-kompetens man egentligen kan förvänta sig av sin terapeut. American Psychological Association (2011) har för att besvara den frågan ställt upp riktlinjer för psykologer i deras arbete med hbtq-patienter. De 21 förhållandevis utförliga riktlinjerna syftar till att ge vägledning vad gäller kliniskt arbete, utbildning och forskning (APA, 2011).

I sexualiteten och i den sexuella praktiken flätas vår identitet, vår utvecklingspsykologiska historia och våra relationella mönster samman.

I sexualiteten och i den sexuella praktiken flätas vår identitet, vår utvecklingspsykologiska historia och våra relationella mönster samman. Det finns få arenor där våra unika upplevelser möter samhälleliga värderingar och kulturella normer på samma påtagliga sätt. Det är därför inte konstigt att dessa ämnen är laddade och ofta svåra att närma sig, och att detta gäller även i terapisituationen. Vi tror att psykoterapi skulle kunna erbjuda en unik möjlighet att undersöka dessa områden på djupet. Men detta sker inte automatiskt. Framgångsrika terapier är beroende av skickliga terapeuter.

Att aktivt fråga om detta område är också ett sätt att visa att det är möjligt att tala om.

Vi menar att det är psykoterapeutens uppgift att aktivt visa sina patienter att det går att prata om allting i terapin, att inga områden är tabu. Att nöja sig med att inte avvisa ämnen då patienten själv tar upp dessa är inte tillräckligt. Det är av uppenbara skäl viktigt att som terapeut få en hyfsat korrekt och heltäckande bild av sin patient, och att utelämna sexualiteten gör denna bild påtagligt begränsad. Att aktivt fråga om detta område är också ett sätt att visa att det är möjligt att tala om. Det kan vara svårt för patienten att senare i terapin ändra en redan etablerad berättelse om sig själv, varför det är viktigt att faktiskt fråga om exempelvis sexuell läggning istället för att göra mer eller mindre välgrundade gissningar. Ytterligare ett skäl att initiera samtal om sex och sexualitet redan i terapins inledningsskede är att det kan vara lättare för patienten att prata om dessa ämnen innan den terapeutiska relationen, med dess överförings- och motöverföringsreaktioner, etablerats. Syftet med att som terapeut initiera samtal om sex och sexualitet är inte att ställa till med ett påträngande korsförhör, utan att göra det möjligt för patienten att berätta.

Syftet med att som terapeut initiera samtal om sex och sexualitet är inte att ställa till med ett påträngande korsförhör, utan att göra det möjligt för patienten att berätta.

Många äldre psykodynamiska teorier kan uppfattas som daterade och svåra att kombinera med ett feministiskt, socialkonstruktivistiskt synsätt. Samtidigt hämtar queerteoretiker som Judith Butler och Gayle Rubin mycket idéer från den tidiga psykoanalysen. Att det psykodynamiska perspektivet inte skulle ha något att bidra med när det gäller vår förståelse såväl som vårt hanterande av vår sexualitet framstår som ett stort misslyckande. Att formulera en trovärdig teori om sexualiteten är därför en central uppgift för framtidens psykodynamiker.

Med tanke på sexualitetens centrala roll i den tidiga psykodynamiska teorin och praktiken framstår det som än mer paradoxalt att psykodynamiska psykoterapeuter numera i så hög utsträckning verkar betrakta den som något som ligger utanför deras kompetensområde. Är denna upplevda kompetensbrist inte bara ett utslag av dåligt självförtroende utan ett uttryck för en verklig inkompetens finns det skäl att se över psykolog- och psykoterapeutbildningarnas undervisning kring sexualitet.

Sex och sexualitet utgör centrala och oskiljaktiga delar av vad det är att vara människa, de berör våra mest intima och privata erfarenheter. Psykodynamisk psykoterapi borde även i vår tid, eller kanske rentav särskilt i vår tid, kunna erbjuda en unik möjlighet att på allvar arbeta med dessa frågor, utan plattityder, förenklingar och undanflykter.

American Psychological Association (2011). Guidelines for Psychological Practice with Lesbian, Gay, and Bisexual Clients. [Elektronisk version]. American Psychologist. Hämtad 14 september 2011, från www.apa.org/pi/lgbt/resources/guidelines.aspx.

ingen recept levaquin side

Behandlingsskolernes skole Pilely Gård har for nyligt indgået et tæt og spændende partnerskab med U&U i Holbæk, hvilket omhandler en udslusningsplan for de fire af Pilely Gårds elever, der afsluttede deres eksamen denne sommer. Partnerskabet mellem Pilely Gårds og U&U i Holbæk har til sigte, at opnå optimal udslusning, hvor de fire elever bliver indskrevet på nye uddannelser. Projektet får økonomisk støtte hos to forvaltninger i København, og et af målene er at sikre en særlig bevågenhed og støtte i forhold til eleverne.

Tager eleverne i hånden

De fire elever vil fra deres udslusning fra Pilely Gård med stadighed være i kontakt med Behandlingsskolerne, som fortsat vil yde en solid støtte til dem. Desuden har Pilely Gård forberedt de fire elever på udslusningen gennem møder samt hjælp til indkøb af arbejdstøj, kontorartikler mv. Eleverne er blevet transporteret til uddannelsesstedet den første dag. Hver uge under grundforløbet vil de være i kontakt med Behandlingsskolerne på sms eller telefon, og en gang om ugen ses de med deres tidligere psykolog/primærpædagog fra Pilely Gård.

Eleverne vil modtage lommepenge under hovedforløbet, da de endnu ikke har praktikplads. Dertil kommer, at der tages kontakt til faglærere og uddannelsesvejledere, så relevante problematikker kan adresseres, efterhånden som de dukker op. Hvis der opstår noget akut, vil der altid mulighed for at kontakte deres tilknyttede psykolog på telefon, uanset hvilket tidspunkt på dagen det er.

Pilely Gårds elever glade for projektet

Status p.t. er, at alle fire elever fra Pilely Gård stadig er under uddannelse, og er ved at skrive ansøgninger til lærepladser. Eleverne giver alle udtryk for at være glade for samarbejdsprojektet, som de fortæller giver dem tryghed. Behandlingsskolernes projekt med U&U i Holbæk har en forventet varighed på et år, hvor målet er, at gøre eleverne uafhængige af Pilely Gård og Behandlingsskolernes støtte.

Viser projektet sig at have været succesfuldt når året er omme, vil Behandlingsskolerne muligvis påbegynde en kvalitativ undersøgelse, der kan skabe evidens for, at et efterværn kan have en afgørende betydning i den fase, hvor eleverne udsluses til det normale uddannelsessystem.

Som en naturlig følge af Behandlingsskolerne i Københavns ekspansion af nye uddannelses- og plejetilbud, har de også brug for at rekruttere. Når Behandlingsskolerne rekrutterer, går de udelukkende efter de dygtigste fagfolk inden for området, og du kan altid finde de nyeste jobopslag på Behandlingsskolernes egen hjemmeside. I forbindelse med udvidelsen af Behandlingsskolerne i løbet af skoleåret 2013/14, søgte de blandt andet psykologer, lærer, pædagoger og ledere, og p.t. leder de efter en fuldtidspsykolog til deres Behandlingscenter i Vanløse.

Behandlingsskolerne opfordrer til efteruddannelse

Behandlingsskolerne går meget ud af arbejdsmiljøet på samtlige af deres skoler og institutioner, og går derfor også meget op i at beholde deres dygtige medarbejdere. Behandlingsskolerne investerer hvert år et betydeligt beløb i videreuddannelse, både internt og i eksternt regi. En lang række af organisationens miljøterapeuter har for eksempel videreuddannet sig til pædagoger under deres ansættelser, og både lærere og ledere bliver løbende tilbudt supplerende uddannelser og kurser. Også mange af Behandlingsskolernes psykologer er i gang med en specialist-uddannelse, der både vil gavne dem selv som enkeltpersoner, men i høj grad også det faglige niveau på Behandlingsskolerne.

Videndeling og foredrag for Behandlingsskolernes ansatte

Derudover afholder Behandlingsskolerne en lang række interne trænings-kurser og ”vidensdage”, hvor alle ansatte har mulighed for at videndele samt blive inspireret af eksterne foredragsholdere, som kommer ud for at løfte det faglige niveau yderligere. Af eksterne foredragsholdere kan der blandt andet nævnes den kognitive psykolog Ulla Wattar, lektor i psykologi ved Københavns Universitet Anders Korsgaard Christensen, børne og ungdomspsykiater Ingrid Sindø, Psykolog hos Børne- & Ungdomspsykiatrien i Region Nordjylland Ditte Lammers og psykologiforsker Kristine Jensen de López.

Tilsammen har Behandlingsskolerne i dag mere end 200 dygtige medarbejdere, herunder 20 psykologer, 2 psykiatere, 2 læger og en masse dygtige lærer, pædagoger og miljøterapeuter.

Med det store fokus der disse dage er på inklusion, mener Behandlingsskolerne også, at det er på tide, at dele ud af deres store faglige viden inden for området børn og unge med psykiske lidelser. Med organisationens bredtfavnende viden inden for området, vælger de nu at videndele med forældre såvel som fagfolk og forskere.

I denne henseende har de skabt deres eget praksis-center, hvorfra planen er at levere både foredrag, bøger, uddannelse allerede fra 2014. Desuden er det organisationens plan, at dele deres selvudviklede værktøjer og spil, så familier til børn og unge med psykiske lidelser, kan få glæde heraf derhjemme.

Erhvervs-PhD og partnerskab med New York University

Derudover vil der efter sommerferien 2014 blive tilknyttet en erhvervs-PhD, som skal være med til at øge organisationens samarbejde med specialskoler, folkeskoler, hospitaler, forvaltninger, politikere. Desuden vil denne være med til at starte et spændende, formelt samarbejde op mellem Behandlingsskolerne og Undervisningsministeriet.

Som om det ikke var nok har Behandlingsskolerne indgået et partnerskab med New York University i USA, for at få dokumenteret og kvantificeret de mange behandlingsmæssige resultater, der de mange seneste år er opnået inden for organisationen. De mange resultater vil endvidere blive brugt i et samarbejde og en videndeling mellem skolerne og de danske universiteter, for at bidrage i forskningen inden for området børn og unge med psykiske lidelser.

Alt i alt bliver det et spændende år med stort fokus på forskning, udvikling og videndeling.

Det går rigtig godt for Behandlingsskolerne i København, og der er sket meget for organisationen i skoleåret 2013/14. Faktisk blev der i løbet af sidste skoleår startet ikke mindre end fem nye, forskellige tilbud for børn og unge med særlige behov op.

Med Behandlingsskolernes mål om, at kunne tilbyde den bredest mulige vifte af professionelle specialtilbud for de mest psykisk sårbare børn og unge i Danmark, åbnede de i sensommeren 2013 blandt andet skolen Pilen på Amager. Behandlingsskolernes nye skole, Pilen, er en 0-5 klasses dagskole for børn med ADHD, og den er indrettet til at kunne klare udadreagerende adfærd, både når det kommer til skolens pædagogik og dens behandling er.

Derudover har Behandlingsskolerne åbnet op for et Enkeltbarnstilbud i Vanløse. Tilbuddet er for børn, som kræver 1:1 støtte og behandling, og stedet er indrettet til børn, der har særlige udfordringer, hvis psykiatriske udredninger har vist et komplekst samspil af mange forskellige psykiatriske diagnoser.

Et andet tilbud, som Behandlingsskolerne har startet op i Vanløse, er deres nye Observationsenhed. Observationsenheden er et specielt sammensat skoletilbud for børn og unge i folkeskolealderen, der er afgrænset til 6 måneder og som retter mod børn og unge, der har særdeles komplekse psykiske problematikker, og hvor det har været problematisk at finde det rette skoletilbud. Fælles for en række af Observationsenhedens skoleelever er, at de ikke været i skole i mange måneder, og for langt de fleste elever gælder det, at de har været igennem mange forskellige skole- og behandlingstilbud inden da, uden at nogen af dem har fungeret tilfredsstillende eller skabt fremskridt.

Elever indskrevet på Behandlingsskolernes Observationsenhed indgår i et 6 måneders observationsforløb, der både består af en observationsperiode og et intensivt behandlingsforløb. Ved observationsforløbets ophør laves en konkret undervisnings- og behandlingsplan for den enkelte elev, og der vil derudover udarbejdes en konkret anbefaling af, hvilket skole- og behandlingstilbud eleven vil profitere mest af.

Behandlingsskolerne åbner op for to nye STU-tilbud

Sidst men ikke mindst har behandlingsskolerne startet to nye ungdomsuddannelser (STU) op for unge mellem 17-25 år. Det ene hedder Solist-STU, og er et 1:1 tilbud til unge med vidtgående indlæringsvanskeligheder, infantil autisme og ofte op til flere psykiske lidelser. Placeringen af STU’en er i Marianelund, der tidligere har været skovriddergård, kro og kursussted, og som ligger i fred og uforstyrrethed ved Gurre Sø i Nordsjælland. Disse rammer er ideelle for skolens målgruppe, da de har skærpede sanser og i perioder ikke tåler for mange indtryk.

Derudover har Behandlingsskolerne åbnet op for tilbuddet Tag fat på Amager Strandvej, der tilbyder et unikt sammensat undervisnings- og behandlingstilbud til unge flygtninge og indvandrere med store psykiske og dansksproglige vanskeligheder. Behandlingsskolerne hjælper her unge, der ikke fungerer i et almindeligt undervisningstilbud, eller som ikke har kunnet klare hverken et job eller et praktikforløb. Undervisningen foregår i små hold på skolens værksteder, hvor eleverne i ro og mag, samt med støtte fra lærere og pædagoger, kan genopbygge deres selvværd. Behandlingsskolernes mål med Tag fat er, at hjælpe de unge til selv at kunne klare sin hverdag. De skal blandt andet kunne skrive og tale så godt dansk, at de kan komme videre i et almindeligt uddannelsesforløb, i ekstern praktik eller i arbejde.

Hvert år offentliggør Københavns Kommune en oversigt over alle kommunens folkeskolers resultater fra afgangsprøven FSA (Folkeskolens Afgangsprøve). Oversigtens viser ikke kun, hvor dan karaktergennemsnittet ser ud på de enkelte skoler, men også hvor mange elever, der rent faktisk går op til folkeskolens afgangsprøve. Ikke overraskende topper Behandlingsskolerne denne liste endnu et år. Faktisk er Behandlingsskolerne den eneste skole på listen, hvor ikke en eneste elev i løbet af hele skoleåret er blevet fritaget for en eneste eksamen eller prøve. Hvor de andre skoler gennemsnitligt har foretaget 12 fritagelser for prøver, men udtagelse af en enkelt skole, hvor tallet er helt oppe på 97, så kan Behandlingsskolerne bryste sig af nul fritagelser.

Alle Behandlingsskolens elever gennemførte Folkeskolens Afgangsprøve

Behandlingsskolerne har altså i 2013 taget alle deres 24 prøveberettigede 9. og 10. klasseelever op til Folkeskolens Afgangseksamen, og alle eleverne gik til prøve i samtlige fag. Det er et særligt imponerende resultat, taget i betragtning af, at Behandlingsskolernes elever alle lider med minimum én psykisk diagnose, som begrænser dem i hverdagen. Det gode resultat skyldes blandt andet den store undervisningsmæssige og pædagogiske indsats fra de ansatte på Behandlingsskolerne. Derudover har Behandlingsskolernes investeringer i blandt andet faglokaler, for eksempel Fysik og IT (Smartboards, computere og iPads), været med til at forbedre undervisningsniveauet yderligere.

Behandlingsskolens elever til eksamen i alle fag – stadig flotte karakterer

På oversigten fra Københavns Kommune kan man se samtlige af folkeskolernes karaktergennemsnit. For Behandlingsskolerne endte dette på 4,56, hvilket er et rigtig fint resultat, når man tænker på elevernes niveau da de blev indskrevet på skolerne samt det faktum, at de har taget eksamen i samtlige fag. Det er som hovedregel sværere at få et højt karaktersnit når man går op i alle fag, i modsætning til man nøjes med at gå op i enkelte fag, som dansk, matematik og engelsk, hvilket er tilfældet for mange af de andre folkeskolers elever. Til afgangsprøven i 2013 præsterede en lang række af Behandlingsskolernes elever endda at hive hele 9 12-taller hjem, og samlet set var 15 % af de givne karakterer enten 10 eller 12.

Som alle andre skoler og institutioner, så får Behandlingsskolerne i København også besøg af Københavns Kommune, der kommer for at foretage det lovpligtige tilsyn. Denne gang lagde de tilsynsførende fra Københavns Kommune vejen fordi Behandlingsskolernes dagbehandlingsskole Fyrtårnet – og de havde kun pæne ord med sig.

Tilsynet blev foretaget den 3. marts i år (2014), og de tilsynsførende fra Københavns Kommune fulgte Behandlingsskolernes Fyrtårnet hele dagen, og var rundt i alle skolens klasser og deltog i deres undervisning. Alle Behandlingsskolernes elever havde en rigtig god dag sammen med de tilsynsførende, og det lod til at også de tilsynsførende havde en rigtig god dag. I hvert fald havde de kun positive kommentarer til Fyrtårnet, lokalerne og de ansatte, og deres konklusion var, at Fyrtårnet er en skole der leverer høj kvalitet på alle områder. Her er et par uddrag af de kommentarer, som Behandlingsskolernes ansatte hos Fyrtårnet fik med sig:

  • ”Jeg finder, at undervisningen på dagbehandlingstilbuddet Fyrtårnet fuldt står mål med, hvad der almindeligvis kræves i folkeskolen, jf. folkeskolelovens § 40, stk. 1.”
  • ”Skolens lokaler er velindrettede, og skolens struktur fungerer upåklageligt”
  • ”.. således starter og slutter alle lektioner præcis til tiden, og eleverne virker trygge og vante til skolens rammer.”
  • ”Ca. halvdelen af eleverne arbejder i Matematikfessor, et IT baseret matematikprogram, og den resterende del arbejder i andre skriftlige materialer indenfor Matematrix-systemet… Stemningen er rolig og eleverne arbejder koncentreret”
  • ”Fyrtårnet har udarbejdet gode brugbare årsplaner for fagene og dette fremhæves.”
  • ”… skolens mellem klasserne roterende faglærere fremstår relevant og professionel”

Summa summarum: Behandlingsskolerne havde som altid en rigtig god oplevelse, når de tilsynsførende fra Københavns Kommune kommer et smut forbi.

order levaquin online

Omega-3 - Vi hører efterhånden hele tiden om fiskeolie og omega-3-6-9, og om hvor vigtige disse fedtstoffer er for kroppen. Når det kommer til forebygge og bekæmpe psoriasis, er det især omega-3 fedtsyre som vi er interesserede i.

For at gøre det mere indviklet, spillet forholdet mellem omega-3 og omega-6 også en rolle. Kort forklaret får vi alt for meget omega-6 i forhold til omega-3. Hvis man måler niveauerne i psoriasispatienternes hudlæsioner, finder man oftest alt for høje niveauer af omega-6. Det er et problem, fordi omega-3 er meget bedre til at bekæmpe inflammationer og betændelsestilstande i kroppen, som psoriasis udbrud egentlig er.

For at gøre det kort skal man altså forsøge at indtage mere omega-3, om det så er gennem fisk eller tabeletter med fiskeolie, er op til en selv.
Her kan man læse meget mere om forholdet mellem omega-3 og 6.

Færre kalorier og sundere kost - Sund og varieret kost, hænger ofte sammen med et fornuftigt og sundt BMI-tal, og det er en fordel når man lider af psoriasis.

Undersøgelser viser, at der forekommer forbedringer af patienters psoriasis, i takt med at de taber sig og reducerer deres BMI-tal (Body Mass Index). Det er blot en af utrolig mange fordele ved at være ikke at være overvægtig og være i god form. Det er dog altid nemmere sagt end gjort, og det kræver en stor indsats at lægge sine madvaner om. Men det bør opfattes som en vedvarende og sundere behandling af psoriasis, end symptombehandlinger med stærk medicin og cremer.

Ernæring er altså alfa og omega, når det kommer til bekæmpelsen af psoriasis. Derfor anbefaler vi bogen Psoriasis - Nej tak! Til alle som er seriøse omkring at tage kampen op mod sin psoriasis. Bogen er skrevet af ernæringsterapeut Marianne Fjordgård, og har fået flotte anmeldelser af både læger og patienter.

Det er vigtigt, at man ikke piller og kradser i sine psoriasissår, da det blot får området til at hæve endnu mere og øger helingstiden.

Der findes nogle produkter, som er lavet for at mindske den irritation og kløe, der ofte plager de psoriasisramte hudområder. Der er dog efterhånden så mange cremer og shampooer at vælge i mellem, at det kan være svært at finde et ordentligt produkt.

Man bør altid være opmærksom på indholdet i cremer, shampooer og andre produkter man har i sinde at påføre sin hud dagligt, men det er især vigtigt når man døjer med psoriasis.

  • Gå ikke på kompromis med kvaliteten.
  • Køb kun produkter som er dermatologisk testede.
  • Gå efter produkter med naturlige olier og ingredienser.
  • Undgå produkter som er fyldt med parabener og parfume.

Et anbefalelsesværdigt produkt, som virker kløelindrende og fugtgivende, er de naturlige Tea Tree Oil produkter fra det anderkendte brand Australian Bodycare.

Det er ikke en kur mod psoriasis, men i følge kundeudtalelser lader de til at virker mod den kløe og tørhed, som er forbundet med psoriasis.

Du får 90 dages tilfredshedsgaranti.

Psoriasis på hænderne påvirker livskvaliteten hos rigtig mange danskere. I denne artikel få gode råd til behandling af psoriasis på hænderne

Psoriasis på hænderne kan medføre revner, blærer og hævelser på huden. Psoriasis på hænderne kan være til stor gene og besvær i hverdagen. Psoriasis på hænderne påvirker livskvaliteten hos rigtig mange danskere, så du vil i denne artikel få gode råd til hvordan du bekæmper psoriasis på hænderne.

Du kan ikke få psoriasis på hænderne til at forsvinde for altid, men jeg tør love dig, at hvis du bruger de gode råd i denne artikel, så vil du have de bedste forudsætninger for at holde symptomerne på psoriasis på hænderne væk.

Psoriasis er mest tilbøjelig til at bryde ud på hænderne. Dette kaldes palmar-plantar psoriasis.

Psoriasis er en autoimmun hudlidelse der opstår når hudcellerne vokser unormalt, producerer tyk, rød, skællende og betændte pletter på huden. Plaque psoriasis er den mest almindelige form for psoriasis som påvirker cirka 165.000 danskere. De mest almindelige steder denne type psoriasis optræder vil være i hovedbunden, knæ og albuer.

Mange tror fejlagtigt at psoriasis er en kosmetisk hudlidelser, men psoriasis er en kronisk hudlidelse som kan udvikle sig til en alvorlig tilstand. Derfor skal du hele tiden være opmærksom på at forebygge symptomerne, hvis lider af psoriasis.

Psoriasis på hænderne påvirker cirka 30% af alle med plaque psoriasis.
Psoriasis på hænderne er ofte svært at bekæmpe og der er mange fysiske aspekter i hudlidelsen f.eks. smerte, ubehag, revner i huden, blødninger m.m.

En glad kunde hos Cetina Skincare

Vores hænder udgør kun 2% af kroppens samlede areal. Alligevel kan psoriasis på hænderne være enorm stor effekt på din livskvalitet – du kender det sikkert.

Smerterne kan påvirke hele din hverdag både i fritiden og på arbejdet.

Der findes rigtig mange former for behandling til psoriasis på hænderne, men ofte skal man igennem flere behandlinger og nogle gange på samme tid.

Medicin fra lægen er en mulighed i kampen mod psoriasis, men vi har rigtig mange kunder som ikke ønsker at benytte sig af lægens tilbud om medicinsk behandling af psoriasis.

Hudpleje med krokodilleolie er blevet populært og eftertragtet på rekordtid fordi der nu er et seriøst alternativ til medicinsk behandling af psoriasis.

Hudpleje med krokodilleolie er kendt for at være effektiv mod psoriasis. Du kan læse om Frejas søn på 4 år som havde svær psoriasis i sådan grad at det påvirkede hans nattesøvn og mange vågne timer.

Freja brugte krokodilleolien en enkelt nat hvor hendes søn kunne sove igennem en hel nat. Du kan se de overraskende før- og efterbilleder af resultaterne her.

Vi får rigtig mange positive tilbagemeldinger på vores hudplejeprodukter med krokodilleolie. Krokodilleolie er hudpleje og ikke et lægemiddel. Vi kan derfor ikke garantere at du får de samme gode resultater som Freja.

Jeg har tidligere snakket med en kvinde som var så påvirket af psoriasis på hænderne, at hendes børn virkede tilbageholdende med at holde hende i hånden på grund af hendes psoriasis.

Og jeg har været i kontakt med en mand som fortalte mig, at han ikke længere havde fysisk kontakt med sin kone fordi han havde svær psoriasis på hænderne.

hvordan man koeber fucidin ointment